Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
282
I CHAMOUNY OCH SCHWEIZ 1819.

Montblanc var ännu insvept i moln, som likväl med solens nedgång något skingrades, så att jag hade tillfälle att njuta det ofantligt hänförande skådespelet af den nedgående solens inflytelse på bergstoppen. Solen går ner bakom dalens berg, och en skugga utbreder sig i dalen, som redan är en börjande skymning. Ännu lyser bergets snöhvita topp med ett bländande återsken, som ger upplysning åt dalen, och skuggan, som förut låg åt öster, vänder sig om och faller ät nordväst Detta varar i 20 minuter. Nu sjunker solen under horisonten äfven för det upphöjda berget, som nedtill färgas med aftonrodnans guld, under det denna färg småningom stiger mot toppen, nu är hela den ofantliga massan guld, och dalen upplyses af detta ovanliga ljus; småningom mörknar bergets nedre del, dess aftonrodnad försvinner nedifrån uppåt och ersättes af en matt hvit, något åt grönt dragande färg. Dalen, som genom bergets återsken ej deltog i den allmänna skymningens framsteg, blir inom få ögonblick skum, sedan solens sista strålar ej mera uppfångas och återkastas af berget. Ännu i natten, då allt hvilar i mörker, ser man likväl Montblanc tämmeligen tydligt, om himmelen ej är betäckt. — Knappt hade detta naturliga trolleri slutat, förrän molnen återtogo sin plats rundt omkring det ofantliga berget Jag betraktade denna gudomliga aftonscen i sällskap med hr Kunth, och vi skattade oss lyckliga, att vinden just i detta intressanta ögonblick sönderref den slöja, som hela dagen förut betäckt berget och som strax efteråt bemäktigade sig det

Under detta sysselsatte sig reskamraterna att ur »le livre des voyageurs» (ett slags journal, där man skrifver sitt namn, ej sällan åtföljdt af någon dumhet) afkopiera några karrikatyrer, som en och annan artist roat sig att i stället för sitt namn införa.167

Den 25 juli. Vi hade beslutat att fortsätta vår resa, hvad väder det än skulle blifva, och vi hade aftalat med