Limmat Denna händelse skulle åtföljas af en stor förödelse.
Kl. 11 togo vi afsked af våra schweiziska bekanta och begåfvo oss på väg till Schaffhausen. Vi inhämtade vårt middagsmål i Eglisau, en liten stad vid Rhenfloden, som vi här öfverforo på en bro, byggd af trä och täckt med tak, såsom det annars är vanligt med träbroar på flera ställen i Schweiz och i södra Tyskland. Under dinern gåfvo Eglisau-borna oss spektakel förmedelst brandsprutornas profning vid en framför värdshuset varande brunn, pojkarnes öfversprutning och menighetens gälla fröjdebetygelser. Vi ankommo till Schaffhausen, först sedan det blef mörkt Vägen gick förbi Rhenfallet, hvars sus vi hörde och hvaraf en del syntes, men vi uppsköto dess beseende till följande dag.
Den 2 augusti. Prof. Pictet hade gifvit oss tvenne rekommendationsbrev, ett till Winterthur, till en svafvelsyrefabrikant, hvilket vi likväl icke kunde begagna, och det andra till öfverstlöjtnant Fischer i Schaffhausen. Fischer har här en förträfflig gjutstålsfabrik och har funnit på ett medel att göra sitt gjutstål vällbart, en egenskap som felar det engelska. Vi sökte honom, men han hade olyckligtvis rest bort och skulle [först] följande dag komma åter; vi lämnade brefvet åt hans fru och förklarade vår ledsnad öfver att ej hafva fått göra öfverstlöjtnantens bekantskap.181 Almroth, som stannade efter oss i Schaffhausen, skulle följande dag gå dit och söka göra bekantskap om möjligt äfven med gjutstålsfabriken. Vi hade nu velat gå ut till Rhenfallet vid Laufen, men det var söndag, och gudstjänsten varade ännu; i Schaffhausen tillstänger man stadsportarna under gudstjänsten, och således måste vi afbida dess slut, hvilket ej varade länge. Vår hyrlakej beledsagade oss nu till Rhenfallet. Vägen gick först på en höjd långs åt strömmen, kom sedan in i en vingård och blef där slutligen alldeles impraktikabel, därigenom att
