åskmoln. Drickspengar och önskan att komma undan åskvädret förmådde vår postiljon, som var en ung gosse, att köra allt hvad hästarna kunde löpa, så att vi om ungefär 2 timmar hade tillryggalagt något mer än 2 svenska mil. I det stället hade vi förut från kl. 5 på morgonen till ½8 på aftonen ej hunnit mer än 5 mil, så att vi för en resa af 7 svenska mil med extrapost hade behöft 15 timmar. Häri ingår likväl på hvart posthåll nära en timmes väntning under våra sakers flyttning på en annan vagn. Hvarje svensk mil hade kostat oss i ett för allt, oumgängliga utgifter, 4 rdr b:ko och var således just precis 8 gånger så dyr som på landet i Sverige och 3 gånger så dyr som med hästar från Stockholm. Vi anlände till Tübingen kl. 10, togo in på Drufvan och fingo den angenäma nyheten, att prof. Gmelin, som vi egentligen sökte, var i staden, ty vi fruktade, att hans ferietid hade kunnat aflägsna honom från universitetet.
Den 3 augusti. Vi besökte Gmelin kl. 9. Han emottog oss med uttryck af mycken glädje och lät genast tillkännage inställandet af sina föreläsningar för den tid vi skulle passera i Tübingen, hvaremot vi mycket protesterade och hvarvid jag hotade honom med att vid min hemkomst till Sverige utge en resebeskrifning och anföra honom såsom ett exempel, huru liten anledning tyska professorer behöfva för att taga sig hvila från sina ämbetsgöromål. Men han var obeveklig, ty han ville icke, att vi skulle få tillfälle att höra honom. Jag undrar ej på denna blyghet, och jag hade i hans ställe gjort på samma sätt. Gmelin lämnade mig ett från Paris ankommet brefpaket, som innehöll svenska bref och gaf oss en rätt angenäm högtid, sedan vi på två månader varit skilda från alla underrättelser om våra hemmavarande vänner.
Här genomsågos nu alla spislar, skåp med flaskor, laborationsrum m. m. med samma intresse, som när en gift syster kommer till den andra och med systerligt
