intresserad nyfikenhet tager kännedom af kök, skafferi, visthus, källare o. d. Gmelin hade studerat den analytiska kemien hos mig i Stockholm vintern 1816—1817,185 reste sedan omkring till våren 1818, då han kom hem, blef professor och gifte sig med en dotter af physices professoren Bohnenberger. Hans fru är mycket ung, har ett behagligt utseende, mycket förstånd, god uppfostran och inga pretentioner — se där allt det bästa jag vet att säga om en fru; men som det är omöjligt, att fru Gmelin någonsin kan få kunskap om det jag här yttrar, finner hvar och en lätt, att mitt omdöme ej dikteras af galanteri. Hon emottog oss med den slags vänlighet, som man annars vanligen visar en redan gammal vän. Det var för henne tillräckligt, att vi voro det med hennes man. Gmelin förde oss till sin svärfar, prof. Bohnenberger, en person som så i allt liknade major Nordwall i Eskilstuna, att jag misstror hvilken som helst att skilja dem på annat än språket. Också B. är en stor mechanicus, är beständigt sysselsatt med användande af vetenskapen, svarar aldrig på bref o. s. v. — Vi genomgingo universitetets naturalsamlingar, besågo det nybyggda och ännu ej rätt färdiga laboratorium o. s. v.
Tübingen är som en del tyska städer byggdt omkring en hög bergklippa, på hvilken fordom stått en borg; men denna borg har här varit ett stort och starkt befäst slott, som württembergska regeringen nu reparerat och upplåtit åt akademien och där nu hörsalar, bibliotek, samlingar o. s. v. finnas, samt där åtskilliga professorer hafva boningsrum med ansvar för husets och samlingarnas vård. Jag kom genast ihåg det stora, sköna, men onyttiga slottet i Uppsala och de förståndiga Uppsala-professorernas enträgna önskan att ett stycke från detta onyttiga hus bygga upp ett annat med en kostnad, som akademien ej har tillgångar att bestrida.
Vi åto middag hos Gmelin med hans svärfar, pratade och rökte bort den hastigt flyende tiden, som nu mer än
