Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/343

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
327
23 AUGUSTI.

För att borttaga det förra inlägger man det i en glödgningsugn, där allt kvicksitfret kan tillrättafås. Följande träsnitt visar denna inrättning.

I en stor gryta af stengods AB slås vatten, och däri ställes en tackjärnsfot, som bär en series af tackjärnstallrikar CCCC, hvilka med en pigg i midten trädas på hvarandra. På dessa lägges amalgaman. Öfver dem stjälpes en klocka af tackjärn, omkring hvilken man eldar med kol, så att kvicksilfret förflyger och faller då i vattnet. Det hela står inmuradt i en ugn, och det vatten, som af hettan fördunstar, ersättes oupphörligt af nytt, som flyter in. Det från kvicksilfver befriade silfret har nu en dendritisk, pipig skepelse, är ännu orent, 11-lödigt och drifves af med det på annat sätt erhållna silfret.

Midt i denna stora byggnad står en med stor kostnad inrättad slangspruta, som drifves af ett vattenhjul och kan inom få ögonblick i fall af eldsvåda sätta hvilken del af huset som helst under vatten. Man lät den gå ett ögonblick for att visa oss dess styrka, men den fick i stället för att spruta vatten kondensera luft i behållaren, som var af stark mässing, och då ventilen öppnades, small det nästan som ett bösskott, och luften utströmmade med ett grufligt vrålande.

Smälthyttorna och de därvid brukliga processer syntes mig vara alldeles på samma fot som vid Sala. Under