Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21
6 JULI.

Tennant visade mig och gaf mig tillika en portion kolbunden koppar i form af ett svart pulver. Äfven fick jag af honom en flaska med osmiumoxid upplöst i vatten.

Tennant och Sebright hade den godheten att föra mig omkring till instrumentmakaren Cary och till instrumenthandlaren Knight. Sebright förde mig sedan till Accum, en tysk som handlar med chemica, är skäligen god kemist, men beskylles för orättfärdighet och skinneri, så ofta han kommer åt. Mannen har godt hufvud. Jag fann honom rätt intressant, men handla med honom torde jag icke göra. Sir John Sebright obligerade mig att följa sig hem och äta middag med hans familj, hvilket jag gjorde. Här lefdes mycket stort. Sir John är en skäligt god kemist, litet pratmakare och det bästa sens commun jag här lärt känna. Lady Sebright är ett älskvärdt fruntimmer, men mycket sjuklig af cancer uteri. Tvenne döttrar voro synliga vid bordet, båda fullvuxna, väl uppfödda och skäligen hemma i kemien. Ingendera var vacker, och det såg ut, som les lignes n'arriveront jamais. — I England är seden den, att barnen ej äta med de äldre, men då duken drages af och desserten framsättes, få de komma in. Hvem kan måla min förskräckelse, då jag nu sittande emellan tvenne unga, rätt hyggliga makar och tvenne deras döttrar får se ej mindre än sex stycken till inträda, alla smala, långa, magra, fula och raka. Den äldsta af de nu inkommande flickorna hade min längd, men hela sällskapet var sans lignes och, som det syntes, n'en auront jamais. Kan någon större olycka ges i barnvägen än att vara far för åtta fula döttrar i ett land, där inga kloster finnas! Sir John såg min häpenhet och sade: »Jag bör säga er, att jag har en son, som nu är 11 år och hålles vid akademien». Detta tröstade mig något på hans vägnar.

Sir John gaf mig en fullständig underrättelse om de flesta kemister här i London och om de minutier, som alltid intressera att få veta, men som sällan kännas af andra än infödingar. Gref Rumford beskref han såsom en