stor skälm … Rumford har gift sig med Lavoisiers änka. I öfverenskommelse med henne sålde han en egendom, som hörde henne till och utgjorde hennes hela förmögenhet. För dessa penningar köpte han en lifränta för sin person utan att nämna henne, så att när herr grefven dör, har den stackars grefvinnan hvarken hus eller hem. — Gud ske lof den karlen är dålig kemist.
7 juli. Tisdag. Jag passerade en del af förmiddagen på laboratorium i Royal Institution under samtal med mr Edmund Davy. — Jag gick kl. 3 till Brunmark i Wellclose square, för första gången ensam och efter karta. — Jag passerade en del af aftonen tillika med dr och fru Brunmark hos Per Burén, som sedan hade den godheten att följa mig till Temple Bar, hvarifrån jag gick ensam hem…
8 juli. Onsdag. Jag gick till Laboratorium of Royal Institution, där jag hade en rendez-vous med gref Fonchal för att öfvervara åtskilliga försök med elektriska stapeln, förnämligast dekomposition af kalium och natrium. Man använde ett batteri af 200 par plåtar af 3 1⁄2 tums sida och nyttjade till fuktig ledare en blandning af svafvelsyra och salpetersyra utspädd med ganska mycket vatten. Vätgaslukten var odräglig. Dekompositionen lyckades svagt; men likväl så mycket, att metallerna syntes.
Det stora galvaniska batteriet utgöres af 2,000 par plåtar af denna storlek. Plåtarna äro lösa och kunna emellanåt upplyftas ur träget, sköljas och torkas, och den sura vätskan kan gömmas. Tråget är af postlin med afdelningar af postlin och hyser 12 par. Dessa tråg, omgifna af ett träfodral, stå alla på golfvet i en sal på nedersta bottnen i huset. Då man första gången nyttjade dem, togos de in i föreläsningsrummet, men vätgasen dref åhörarne ut. Nu har man låtit leda genom golfvet tvenne isolerade metalltrådar, som gå genom en våning upp i den tredje nedifrån, där det stora auditorium [finnes], så att
