Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
385
ANMÄRKNINGAR.

Minéralogie». Den bär följande tillägnan: »À monsieur Réné-Juste Hauy, dont le génie a élevé la minéralogie au rang des sciences.»

108. Denna afhandling, som öfversattes af d'Ohsson, utkom 1819 under titeln »Essai sur la théorie des proportions chimiques» etc. hos samme förläggare som den franska upplagan af »mineralsystemet» och är tillägnad Berthollet.

Jfr Själfbiogr. s. 75, 199.

109. Möjligen afses här dåvarande överstelöjtnanten i arméen Gustaf Fredrik Åkerhjelm (f. 1776, d. 1853) och hans maka i första giftet Helena Charlotta af Ugglas (f. 1786, d. 1828). Å. var vid denna tidpunkt »direktör för K. M:ts bofkapell och spektaklen och torde alltså hafva varit bosatt i Stockholm. Blef sedermera generaltulldirektör (1827) och statsråd (1831).

110. Detta arbete, hvars titel rätteligen är »De l'industrie françoise par M. le comte Chaptal», utkom i Paris 1819. Det utgör närmast hvad man nu skulle kalla en teknisk-statistisk handbok, men innehåller därjämte en redogörelse för Frankrikes jordbruk och näringslagstiftning.

111. Rothoff, som åren 1809 och 1810 arbetade hos Berzelius, hade därvid under dennes ledning utfört den analys af »koboltoxid» (numera benämnd »koboltoxidul», hvilken Berzelius sedermera lade till grund för sin beräkning af kobolts atomvikt. Analysen var i själfva verket så noggrann, att dess resultat endast på andra decimalen skiljer sig från de värden, som beräknas ur nu gällande atomvikter for kobolt och syre. Denna Rothoffs undersökning synes icke hafva blifvit särskildt offentliggjord. Jfr Berzelius, Lärbok i kemien, II (1812), s. 297 och III (1818), s. 122.

112. Om ursprunget till denna skämtsamma beteckning upplyser följande ställe ur ett bref från Palmstedt till Berzelius af den 21 dec. 1818: Pasch samt jag nyttja nu ett af Sefström inventeradt ord att almrotha sig (s'almrother), då man bär sig fumligt åt, hvarom likväl ordspråkets patron ej har någon aning.» På Almroths otymplighet hänsyftar Berzelius äfven i det följande, t. ex. s. 247.

113. Enligt öfverenskommelse skrefvo Berzelius och Palmstedt hvarandra till i regel hvar tredje vecka.


Berzelius, Reseanteckningar.49