Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/409

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
393
ANMÄRKNINGAR.

öfver hafvet. Ramonds barometriska höjdbestämningar i Auvergne hade vid tidpunkten för Berzelii franska resa helt nyligen (år 1818) blifvit publicerade i Mémoires de 1'Institut de France.

139. Domit: ett slags kvartstrakyt med en ytterst finkornig, gråhvit grundmassa, hvari glasglänsande oligoklas- och sanidinkristaller äfvensom glimmerfjäll och hornblendekristaller ligga inbäddade (Credner).

140. Med anderstuga — eller enligt Svenska akademiens ordbok annerstuga — betecknas ett rum i äldre bondgårdar i mellersta Sverige. På hvar sin sida om förstugan finnes här ett större rum, det ena, »hvardagsstugam, afsedt för dagligt bruk, det andra, »nystugan» eller >anderstugan», bestämdt till förvaring af åtskilligt husgeråd, till härbärgering af gäster o. s. v.

141. I manuskriptet står genom feldatering den 17 juni i stället för den 18 o. s. v. ända till och med den 21 juni i stället för den 22, hvaremot sistnämnda datum helt och hållet saknas. Denna felskrifning har vid redigeringen rättats.

142. Den geologiska forskningen har sedermera besvarat det spörsmål Berzelius har framkastar. En del af den franska centralplatåns vulkaner, exempelvis Mont Dore, leder visserligen sitt ursprung från tertiärtiden; dessa berg utgöra i allmänhet större eruptionscentra, som genom erosion förlorat sina kratrar och öfriga yttre vulkaniska kännetecken. Men det stora flertalet af de mindre, kraterformiga, mer eller mindre isolerade eruptionskäglorna äro utan tvifvel af eftertertiär ålder, och man har till och med säkra bevis, att människan varit vittne till deras vulkaniska verksamhet. Man har nämligen vid Mont Denise i Vivarais under ett lager af yngre slagg funnit en vulkanisk breccia, innehållande människoben tillsammans med lämningar af elefanter, noshörningar och hyenor (Neumayr). Berzelii iakttagelse rörande lavans och de sedimentära aflagringarnas inbördes läge är således häraf att döma fullkomligt riktig.

143. Bains de Mont Dore har under loppet af 1800-talet från en ringa början nått en ganska hög grad af utveckling utan att dock i frekvens kunna täfla med kontinentens mest besökta badorter. Årliga antalet badgäster uppgifves (1897) vara omkring 6,000. Höjden öfver hafvet är 1,046 m., hvilket ganska nära öfverensstämmer med Bertrands uppgift.


Berzelius, Reseanteckningar.50