Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/411

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
395
ANMÄRKNINGAR.

för den genom sin egenartade, skematiska uppställning af figurerna utmärkta umbriska målarskolan. I Palais des arts i Lyon finnes nämligen af honom en Kristi himmelsfärd, som ursprungligen utgjort mellersta delen af en större altarmålning från S. Pietro maggiore i Perugia och som enligt uppgift är en skänk af Pius VII. Att Berzelius här nämner Pius VI såsom gifvaren, skulle i sådant fall bero på misstag eller felskrifning.

151. Enligt en numera nästan utplånad blyertsanteckning i manuskriptets brädd syftar detta uttryck på »gamle generalkonsuln Brandel». Härmed afses utan tvifvel Henrik Gottfrid B., f. 1739, d. 1828, generalkonsul i Algier och fader till Berzelii intime vän, diplomaten Genserik Brandel.

152. Ännu i sin 1830 afgifna årsberättelse (s. 97) omtalar Berzelius med uttryck af ogillande detta Tessiers arsenikprof.

153. Konsten att färga med turkiskt rödt infördes redan omkring midten af 1700-talet till Frankrike från Orienten öfver Adrianopel. Här är uppenbarligen endast fråga om någon förbättring af den äldre s. k. emulsionsmetoden, som vid den tid, hvarom här är fråga, uteslutande användes.

154. Den billigare metod för framställning af antimonsmör (antimontriklorid), på hvilken Berzelius här ger anvisning, är förmodligen densamma, som han några år förut i sin lärobok anför såsom »ett mindre dyrt sätt». Den bestod uti att destillera en blandning af koksalt, koncentrerad svafvelsyra och crocus antimonii d. v. s. den produkt, som fås genom upphettning af svafvelantimon tillsammans med salpeter. Se Lärbok i kemien II, s. 167 (Stockholm 1813).

155. Ett hôtel Balance finnes ännu kvar i Genève, beläget vid Rue du Rhône, nära intill floden. Förhållandet är f. ö. icke enastående: åtskilliga af de hotell eller värdshus, som Berzelius omnämner i sina dagböcker, återfinnas ännu i dag, åtminstone under samma benämningar, så t. ex. Three cups i Harwich, Falken i Bern, Traube i Tübingen o. s. v.

156. Denne, hvars namn var François, var född 1803 och således vid detta tillfälle sexton år gammal. Han blef sedermera professor i fysik vid akademien i Genève.

157. Se s. 59 och 60.