Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/421

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
405
ANMÄRKNINGAR.

226. Kungl. biblioteket i Berlin, som här åsyftas, har aldrig »tillhört» eller på annat sätt stått i direkt beröring med universitetet. Men Berzelius har det oaktadt på sätt och vis rätt, ty när år 1810 Berliner-universitetet stiftades, ansågs till en början ett särskildt bibliotek för detsamma obehöfligt just på grund af k. bibliotekets tillvaro. Universitetsbiblioteket i Berlin stiftades först 10 år efter Berzelii besök eller 1829. Den här åsyftade byggnaden kallas antingen »die Kommode» eller »die Bücherkommode». Uttrycket nattkommod är däremot i Tyskland okändt och har antagligen uppkommit genom den dubbelbetydelse ordet kommod har i svenskan, nämligen dels af byrå (likasom i tyskan), dels af tvätt- m. m. inrättning, i hvilken senare bemärkelse det åter icke användes i tyskan.

227. Den år 1818 aflidne professorn J. G. Walter hade i Berlin grundat ett betydande anatomiskt museum, som 1803 blifvit inköpt af preussiska staten för 100,000 thaler.

228. Se Själfbiogr. s. 70. Den officiella skrifvelse, hvarigenom Berzelius anmodades att öfvertaga den ledigblifna lärostolen i kemi vid Berlins universitet, är daterad den 7 februari 1817, således föga mer än en månad efter Klaproths död. Den finnes ännu kvar i original på Vetenskapsakademiens bibliotek i Stockholm.

229. Denne Osann var en äldre broder till kemisten Gottfried Wilhelm O., som 1826—27 arbetade på Berzelii laboratorium och sedermera blef professor i Wurzburg.

230. Mesmerismen, som i Berzelius icke synes hafva haft någon beundrare, stod ännu vid denna tid högt i kurs inom inflytelserika kretsar i Tyskland. I Preussen tillsattes 1812 en kommitté for att pröfva dess värde som läkemedel, och Wolfart, som redan förut visat intresse for denna riktning, afsändes till Frauenfeld i Schweiz för att hos Mesmer själf göra sig förtrogen med den animala magnetismens praktiska handhafvande. Han återvände som en ifrig anhängare af Mesmers läror, hvilka han sedermera förblef trogen under hela sin lefnad. Trots medicinska fakultetens i Berlin motstånd blef han 1817 genom en kabinettsorder utnämnd till »Ordentlicher Professor für Heilmagnetismus» och inrättade i den preussiska hufvudstaden en mesmerisk fattigklinik, antagligen densamma som Berzelius här skildrar.