Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/420

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
404
ANMÄRKNINGAR

1818—1826 tre volymer handlingar under titeln: »Auswahl aus den Schriften der unter Werners‘ Mitwirkung gestifteten Gesellschaft für Mineralogie zu Dresden», I — III.

219. I sin beryktade, år 1809 utgifna skrift »Newtons erster Beweis etc … widerlegt» (Gehlens journal VIII), hade Oken förnekat ljusstrålarnas olika brytbarhet, förklarat allt, som står i Newtons Optics, för oriktigt och bannlyst denna bok ur biblioteken, emedan den, som han säger, retarderat fysiken halftannat århundrade. Goetbes »Zur Farbenlehre» utkom år 1810.

220. Hauy, som till förklaring af parameterlagen tänkte sig kristallerna uppbyggda af sinsemellan lika småpartiklar med bestämd form, lagrade på hvarandra i skikt ungefär som tegelstenarna i en mur, införde uttrycket dekrescens för det förhållande, att dylika skikt på vissa bestämda ställen aftaga i bredd och längd på ett regelmässigt sätt och därigenom ge upphof till andra ytor än kristallens ursprungliga grundform.

221. Helvig, som var född 1765 i Wolgast i dåvarande Svenska Pommern, erhöll 1815 afsked ur svenska arméen och ingick sedermera i den preussiska. Svenska vetenskapsakademien, som han tillhört alltsedan 1804, öfverflyttade honom då bland sina utländska ledamöter, där han allt framgent synes hafva fått kvarstå. Hans uttalade afsikt att sluta sin lefnad i sitt gamla hemland gick icke i fullbordan, han afled nämligen 1844 i Berlin.

222. Schraders »Untersuchung der Morchel» finnes publicerad i Schweiggers journal, 33, s. 389—413 (1821).

223. Schweiggers journal upphörde i själfva verket ej förr än 1833. Berzelii uppgift står antagligen i samband med den omständigheten, att Schweigger 1819 antog en medredaktör, J. L. G. Meinecke, professor i Halle.

224. Denne generalkonsul Dehn omtalas på flera ställen i Crusenstolpes »Karl Johan och svenskarne» där han skildras såsom en hemlig agent åt dåvarande svenske konungen. Se t. ex. den i Stockholm 1881 tryckta upplagan, II s. 32, 84, III s. 20.

225. Berzelius uppfattade vid denna tid kväfvet såsom en (sub)oxid af en obekant radikal, det s. k. nitricum.