Marcet roade sig åt detta lyckliga försök och visade det åt Tennant, som genast föll på den idéen, att det skulle stufvas upp litet och tryckas. Fru Marcet var i början rädd, men ändtligen kom man öfverens, att det skulle ske under den strängaste anonyme. Hon utarbetade nu sin minnesbok vidlyftigare, och arbetet genomlästes och kanske rättades något här och där af Marcet och Tennant. Hon föreställer däri en guvernant, som ger föreläsningar öfver allmänna kemiska idéer åt tvenne unga flickor, hvilka emellanåt infalla med enfaldiga frågor, men i de flesta fall precis desamma, som ofta uppstodo hos mig, då jag studerade kemien, och som jag så väl behöfde att få förklarade för att kunna med sammanhang gå vidare. Den sista editionen har fått några små tillägg af Wollaston och Davy; men anonymen, oaktadt bibehållen på bokens titel, har genom för många förtroenden upphört att vara det i publiquen.
Jag passerade dagen rätt angenämt med Marcets, Wollaston, Hatchett, Sebright och en ung Pictet, son af den namnkunnige schweizaren, som är svåger med Marcet.
18 juli. Lördag. Jag frukosterade hos dr Marcet, hvarefter vi företogo försöken med svafvelbundet kol24. Vi destillerade den gula oljan, som erhölls fullkomligt vattenklar.
Därefter gick jag på Royal Institution och dess laboratorium för att träffa dr de Carro. Vi gingo i sällskap med mr E. Davy till instrumentmakaren Newman, där jag beställde en hop instrument till kemiska och fysiska behof.
Jag åt middag med dr de Carro hos Pagliano, en italienare som håller värdshus, där vi åto nästan bättre än på de grannare ställen, där jag förut varit, men där maten kostade blott hälften så mycket. Jag gick med de Carro till Astleys teater i Westminster för att bivista
