att vi skulle tillsamman resa till Windsor, där ett möte för ett bibelsällskap var utsatt till följande dag.
Dessa bibelsällskaper äro nu högsta modet i England. Deras ändamål ar att publicera bibeln i alla länder och på alla språk för att sprida upplysning och sann kristendom, och de hafva redan på den korta tid de fortfarit låtit trycka bibeln på 48 särskilda språk och ikringskicka exemplaren för det mesta gratis i alla länder att bland behöfvande familjer utdelas, efter omständigheterna två eller flera till hvar familj, så att då en son eller dotter utrustas från föräldrarna, de må hafva en bibel att aflåta till det nya hushållet. Brunmark, som förrättar nu tjänsten af utländsk sekreterare, berättade mig, huru angenämt det var att se det varma nit, hvarmed detta hedrande företag drifves, och huru alla särskilda sekter af den engelska kyrkan, som ofta nog äro intoleranta mot hvarandra, här alla med lika enighet och vänskap samlas för att sträfva till ett gemensamt mål.
Vi togo vår middag i Staines, ett ganska godt värdshus ej långt från Windsor, och foro på aftonen till sistnämnda ställe. Vid vår ankomst fingo vi veta, att mötet blifvit uppskjutet och att Brunmark således gjort denna resa förgäfves.
21 juli. Tisdag. Windsor är en liten stad vid foten af en ej synnerligen hög, men något lång kulle, på hvilken slottet ligger. Den är ingenting mindre än vacker eller briljant, och ingenting gaf där minsta anledning, att kungl. familjen nu bodde där. Drottningen och prinsessorna gå ofta utan någon talrik svit på torget och samlingsställena i Windsor och prata med landsgummorna, som komma in med grönsaker och landsprodukter, och man finner här, att det är alldeles som det bör vara; men förmodligen finnes också i intet land ett konungahus, som är så älskadt som detta. Obegripligt nog att prinsarna, som äro söner af konungen, kunna vara så litet aktade.
