men Pearson förde mig in i hans atelier, där vi besågo en mängd hufvuden af Englands stora män, så många jag sett af dem, ganska lika. Bland andra sir Francis Burdett, som jag en gång mött, då jag i sällskap med sir John Sebright for ut till Roehampton, hvarvid sir John stannade och talade med sir Francis, på det jag skulle få se denna obändiga vildhjärna. Hans ansikte och ögon lofva intet; och hans hela förtjänst måste ligga i oblyghet och behof att väcka uppmärksamhet på ett eller annat sätt.37 — Under vägen från bildhuggaren resonerade jag med Pearson angående hans dispyt med Marcet, hvari Pearson påstod sig hafva funnit, att det fria alkalit i salterna efter brända djurvätskor är kali. Grunden till denna förmodan låg däri, att då han mättade alkalit med ättiksyra, utdrog med alkohol det ättiksyrade saltet och fällde det med vinsyra, så fick han cremor tartari, och sedan ansköt intet seignettesalt under afdunstningen. Jag sökte göra honom begripligt omöjligheten af, att sådant kunde hända, hvilket han antingen icke förstod eller ej hörde på; slutligen, då jag frågade honom, hvad han trodde skulle ske, om seignettesalt blandades med vinsyra, svarade han: »Det är möjligt, att jag har orätt, men jag skall hvarken hänga eller dränka mig för det» Det skall blifva intressant att se, huru Pearson fortsätter denna tvist, då Marcet snart publicerar några försök i detta ämne, som dessutom är af den beskaffenhet, att det aldrig bort kunna sättas i fråga, och hvari Pearson utöst duktigt ovett emot Marcet.38 — Jag dinerade hos Marcet i sällskap med Babington, Wollaston, Warburton, Allen, Roget och Yelloly.
9 augusti. Söndag. Försöken på svafvelbundet kol fortsattes hos Marcet till kl. 3. Jag åt middag hos Brunmark, och vi passerade aftonen hos Uhr, som följde mig ett godt stycke på hemvägen.
