att där invänta en stagecoach för London. Den kom icke förrän kl. 3. Och under det jag väntade, kom stadens kirurg (den jag i sällskap med Marcet och sir John mötte på vägen från Hampstead i går och talte en stund med) och inviterade mig att passera väntningstiden i hans hus, det jag ock gärna gjorde, emedan det var nästa hus intill; han trakterade med madeiravin och ville ge mig middag, hvilket jag undanbad mig. Vi talte litet politik, men han visste icke, om Sverige låg i norra eller södra ändan på Europa. Han var annars en stilla, beskedlig och välment man, och sir John prisade honom som en skicklig praktisk kirurg. Ändtligen kom vagnen, och jag reste af. Vi anlände ej till London förrän kl. ½ till 9.
8 september. Tisdag. Jag gick på laboratorium i Royal Institution till E. Davy för att få veta mr Guillemards adress, hvilken hade flyttat och som jag önskade råka. Davy sade mig, att han väntade honom dit, och jag beslöt att afbida hans ankomst, som likväl ej skedde förrän mot kt 3. Vi uppgjorde då, att jag följande torsdag skulle vara honom till möte i Newport, hvarifrån vi tillsamman skulle gå till Cambridge, där han ville göra sig den mödan att visa mig universitetets märkvärdigheter. Jag gick till middagen till Brunmarks, och kl. 7 gick jag därifrån till Russell square till Marcet, som lofvat att introducera mig i Medico-chirurgical Society. Marcet hade lämnat en skriftlig direktion och lofvade möta mig på stället i Geologiska sällskapets hus, 2 Lincoln‘s inn fields. Jag hittade väl dit i mörkret, men ej utan bryderi, och då jag kom dit, var min Marcet ej där; men jag lät utkalla sekreteraren, dr Roget, som jag kände och som presenterade mig i sällskapet. Denna sammankomst var ett extraordinärt möte. där man skulle afhöra utdrag af de afhandlingar, som blifvit insända till sällskapet och som nu snart skulle tryckas i tredje tomen af dess handlingar. Blott en enda afhandiing upplästes in extenso. Den afhandlade en ny sjukdom,
