138
Bondakulla var socknens namn år 1314, troligen i motsats mot det vestligare Biskopskulla (se längre fram). Den nämnes såsom hörande till Laghund. Den är nu annex till Holm; kaplaner förekomma från 1600. Kyrkan är af okänd ålder, reparerad 1833, och förvarar flera gåfvor af De la Gardie’ska slägten. — Runstenar skola finnas vid gårdar i kusttrakten.
Gårdar: Fängsberga, 3⁄8 mantal, lydde 1849, jemte 2 1⁄2 m. i Räfsta, under Friberg. — Kaplansbol i Räfsta by, 3⁄8 m.
35. Holms socken, längst i nordost, mellan Fittja i sydvest, fjärden Gåran i öster, Låstaviken i norr, utgöres af en udde, som skiljer dessa båda vatten; omfattar 0,079 qv. mil land, och är en skoglös slätt, med spridda bergkullar, de betydligaste mot sjön. Jordmånen är äfven här stark lera, på somliga ställen något sandblandad; jemte åkerbruket, såsom hufvudnäring, intager fisket här något större rum, än annars inom häradets kustorter. Hemmantalet är 22 1⁄4 oförm., 20 1⁄4 förm., hvaraf 1 1⁄4 krono, 19 frälse, de sednare under Sjö säteri. Folkmängden år 1840 var 252, på 42 hushåll, år 1848: 265. — En väg från sydöstra delen af Fittja går norr ut till Sjö, förbi kyrkan, som ligger o. 3 1⁄2 mil från Upsala.
Aggaholm var socknens namn år 1314, då den räknades till prov. Haghund af Tiundia och erkestiftet; samma namn förekommer 1366, från hvilket år en kyrkoherde är känd. Socknen utgör nu med Kulla ett patronelt pastorat af 3:dje klassen. Kallelserätten tillkommer egaren af Sjö från slutet af 1600-talet. Kyrkan beskrifves 1829 såsom förvarande många gåfvor från denna herrgård, hvaribland altaret, som enligt en utanpå kyrkmuren anbragt inskrift i marmor är ombygdt 1677 på riksrådet gr. J. G. Stenbocks bekostnad. — Runstenar skola finnas vid kyrkan, och vid gårdar i norr, samt äfven åt vester.
Gårdar: Sjö, n. o. vid Gåran, 9 1⁄2 mantal frälse, hvaraf 1 m. säteri, 5 1⁄2 (Tuna) ladugård, och 3 (Ölsta) rå och rör; är sannolikt ett gammalt herresäte, förekommer såsom såldt af Jakob Westgöte till K. Gustaf I under dennes sista regeringstid, och derpå såsom tillhörigt Enkedr. Margarethas arfvingar; år 1630 innehades det af slägten
