Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

188

Dannemorasjöns västra strand, 4 34 mil från Upsala, slutligen åt vester till Wendel.

Danamoru nämnes 1314 såsom hörande till prov. Norundh af Tiunda; det utgör nu för sig ett konsistorielt pastorat af 3:dje klassen. Af kyrkoherdar förekommer en från 1400-talet. Kyrkan är gammal, af gråsten, med måladt hvalf.

Gårdar och verk: Dannemora gruffält, n. o., till stor del inom Film, kan räknas för det förnämsta jernmalmsfält i Sverige, men torde knappt vara bland de äldsta; de säkra underrättelserna derom gå blott tillbaka till 1400-talet, då ett silfverberg i Film nämnes, hvaraf erkebiskop Jakob Ulfsson lät tilldela sig en del, af Sten Sture d. ä. Ännu 1579 synes försöken på nämnda metall hafva fortfarit, emedan K. Johan III då förehade en anläggning till verkstad för dess tillgodogörande. Emellertid var arbetet för jernmalm längesedan börjadt; år 1532 erhöll riksrådet E. Flemming och några Tyskar, Piper, Holst m. fl., tillstånd att bearbeta Dannemora jernverk; de ådrogo sig K. Gustafs missnöje, i det de utskickade först malmen, därpå tackjernet till Tyskland, hvilket snart blev uttryckligen förbudet. Konungen tog saken i sin egen hand, inkallade Tyska arbetare, höll öfver dem allvarlig uppsikt, och befordrade Osmundssmidets utbytande mot stångjernssmide. Hvad under honom begynt, synes föga ha gått framåt, om ej tillbaka, under hans söner; ännu 1613 tillverkades vid bruken häromkring, Österby, Gimo och Löfsta, blott 3 till 400 skeppund stångjern. År 1627 kommo dessa bruk genom arrende till Welam Giliusson och Louis de Geer, 1633 till den sednare ensam, och 1643 köptes de af honom, i avräkning på fordringar af kronan. Från denna tid kom nytt lif i hela rörelsen vid grufvor och bruk, genom inkallade Walloner, hvilkas ättlingar ännu finnas qvar dels i denna näring, dels i andra af olika slag. Gruffältets äldsta fördelning mellan ortens alla särskildta bruk lär vara af general-bergs-amtet (sednare bergs-kollegiet) uppgjord 1640, men har undergått många förändringar, likasom besittningsrätten till bruken. År 1740 skiljdes mellan "enskildta grufvor", tillhöriga de ovan nämnda tre verken, då ännu alla i De Geerska släktens händer, och "compagnie-grufvor", tillhöriga de öfriga. Nu tillhör alltsammans ett bolag af egarne till Löfsta m. m.,