produkter. Dessa sednare komma från norra delen af länet och från Westmanland; möbler och laggkärl särskildt från Wåla härad, och från Fahlu län; kramvarorna hufvudsakligen från Stockholm. Stadens torgdagar vid veckans slut, ofta äfven andra dagar, förete en ganska liflig trafik med alla slags landtmannaprodukter. Likaledes äro marknaderna af stor betydenhet, särdeles, som nämdt är, Distingen i början af Februari, redan i fordna tider känd såsom både »köpstämma» och alla Svears ting, med namnet, säges det, efter en Drottning Disa, rigtigare kanske af Disir, skyddsgudinnor. Af mindre vigt är Ersmessan, fordom i Maj till S:t Eriks minne, nu i Juni; ansenligare åter kreatursmarknaden i Oktober. Sädeshandeln lärer ej drifvas särdeles i stort, i anseende till svårigheten att täfla med Stockholm, Westerås och Gefle. Af de med handeln närmast sammanhängande näringar är källar-rörelsen särdeles liflig, i anseende till mängden af studerande ungdom, så vidt ej denna rörelse, likasom äfven andra, lider af vanan att utlemna varor på kredit. Staden räknade 1847 ej mindre än 16 källarmästare, traktörer och spisqvartersidkare, med tillsammans 20 biträden, och 21 krögare. Egentliga handlande voro 50 med 88 biträden, ett blott alltför stort antal, som ändock synes ständigt vexa, och göra vinsten alltmera delad. Ett äfven i följd af de för staden egna förhållanden lönande yrke är apotheksrörelsen, hittills blott delad af tvenne personer med 8 medhjelpare. Ej mindre betydande är bokhandeln, som idkas af tvenne personer, utom hvad Stockholms bokhandlare mera medelbart deri deltaga.
Handtverkerierna äro betydliga nog, både till produktion och afsättning, ehuru äfven de delade på alltför många händer, år 1847: 154 husbönder, 161 gesäller och 272 lärlingar i åtskilliga handtverk, utom 5 garfvare med 11 biträden och 4 boktryckare med 23 arbetare. Ett faktori för tillverkning af machiner, instrumenter och apparater är nyligen anlagdt. Handtverksalstrens hufvudsakliga afsättning sker inom staden, dernäst i den omgifvande bygden.
