Kungsparken, sedan länge begagnad till exercisplats för Uplands infanteri-regemente, och i sednaste åren för studentkorpsens majfester; det derinvid liggande värdshuset Eklundshof; Upsala hälsobrunn, begagnad från 1720, och efter någon tids lägervall, åter från 1770-talet; utom åtskilliga till omgifvande landsförsamlingar hörande ställen.
II. Enköpings upstad, ligger nära den derefter uppkallade åns utlopp i Svingarnsfjärdens innersta hörn, Stadsviken, 7 3⁄4 mil nordvest från Stockhohn, 4 1⁄4 mil sydvest från Upsala; dels på sluttningen af den sandås, som stryker från norr till söder genom östra randen af Åsunda härad, dels på småningom uppgrundadt land kring ån vid åsens vestra sida. På alla håll, utom åt nordost, omgifves staden af vidsträckta slätter, fordom kanske till en del vattendränkta; inom den med säkerhet kända tiden har ån i stadens nedersta trakt varit delad i tvenne grenar, hvaraf den vestligare nu blott är qvar i en rännil, som från Munksundskällan utfaller i ån. Staden upptager nu 63 tunnland, och har 198 tomter, hvaraf dock en del obebygda. Egorna rundtomkring upptaga 712 tunnland åker, 817 tl. äng, 812 tl. skog och betesmark, tillsammans 2341 tunnland, satta till 16 7⁄8 mantal[1].
Såsom åt mången annan stad i riket, så ock åt denna, har traditionen lånat ett större omfång i fordna dagar, än hvad nu är förhållandet. Den skall ha sträckt sig längre åt nordvest, der man sedermera i planteringsland funnit spår efter stenläggningar och grundvalar för byggnader. Möjligen har läget i allmänhet fordom varit mera nordligt, och man har först småningom, med vattendragets uttorkande, dragit sig, vid hvarje öfvergången eldsvåda, alltmera nedåt sjön. Den nämda ön, först kallad Tryggö, i sednare tider Salpeterholmen, äfven Holman, har ej förr än under K. Carl XI:s tid kommit till staden, men var redan på
- ↑ Enligt sista femårsberättelsen; enligt enskildt från stället erhållen uppgift äro 288 tl. åker, 385 tl. äng donerad jord, 424 tl. åker, 432 tl. äng och 750 tl. utmark sjelfegande jord. En del af den donerade innehafves af civila och kyrkliga tjenstemän.
