Sida:Beskrifning öfver Upsala län.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

88

årliga promotioner; sparbank; postkontor o. s. v.; dessutom hafva ortens prestsällskap, bibelsällskap, landthushållningssällskap och privatbanks-afdelning här sina möten; här är ock tingställe för Waxala och Ulleråkers härader. — Stadens vapen, flera gånger förändradt, har varit S:t Eriks kapell, derpå domkyrkan i olika skepnader, men är nu ett krönt lejon.

Staden har fordom, och ännu på 1700-talet, haft en justitie- och en politieborgmästare, men numera äro dessa båda embeten förenade hos en person. Intill innevarande års början funnos i magistraten 6 rådmän, hvaraf 2 litterate; nu äro der blott 4 rådmän, hvaraf 1 litterat, tillika protokollsförande, och i rådhusrätten 2 litterate, af hvilka den ene för protokollet i civila, den andre i kriminella mål. Hela lönestaten utgör 8 till 900 tunnor spanmål.

Stadskassans inkomster bestå i afrad och arrenden af åkerjorden, tomtören, hyror, ståndplats- och betespengar m. m., tillsammans utgörande 11,572 R:dr, hvaraf 2600 användas till allmänna byggnaders, gators, broars och vägars underhåll. En särskildt kassa, under redovisning för styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader, bildas af inflytande hamn- och grundpenningar, ungefär 4348 R:dr årligen, hvarmed särdeles muddringsarbeten bestridas. — Stadens och akademiens samtliga utskylder stiga till 40,941 R:dr, eller p. m. 7 R:dr för hvarje person, inemot 11 för hvarje betalande, och utgörande ungefär 2 110 procent af uppskattningsvärdet. Detta är nemligen, enligt sista femårsberättelse, 1,952,567 R:dr; särskildt för privat egendom 250,000 R:dr mera, än vid slutet af föregående qvinqvennium, hvilket utvisar, att stadens välmåga, oaktadt tvenne för hela orten svåra år, varit i stigande. Samma slutsats kan dragas af den med 30,000 R:dr ökade behållningen i sparbanken, som den 31 Dec. 1847 hade 74,661 12 R:drs kapital.

Bland Upsala stads omgifningar äro att anmärka, jemte det förut omtalade centralhospitalet, de vid vägen derhän belägna Polacksbackarne, så kallade efter det medfölje, som K. Sigismund hade till sin kröning; en temligen vidsträckt slätt vid början af