94
med 5 par stenar, och ett bränneri i stor skala, båda för samma ångmachin.
Sjöfarten bedrifves af 4 staden tillhöriga jakter, af tillsammans 733⁄5 läster; i de sednare åren har tidtals äfven ett ångfartyg gjort reguliera resor till och från Stockholm. Efter åns upprensning gå fartygen nu åter upp inemot staden.
Bland offentliga byggnader intager Wårfrukyrkan första rummet. Den ligger på sandåsen, på en plan, som ger vidsträckt utsigt öfver slättbygden. Dess namn, på latin S:t Mariæ, är uråldrigt, sjelfva byggnaden, dels af gråsten, dels af tegel, vittnar ock om hög ålder, men olika för olika delar. En tillbyggnad skall ha skett vid slutet af katholska tiden, en annan skedde 1648. Kyrkan har nu 72 alnars längd, 211⁄4 alnars bredd, men i korsset 44 alnar, och är nyligen försedd med ett torn midt på taket. Bland märkvärdigheter inom kyrkan är en s. k. munkbänk. Kyrkogården är planterad. Till 1500-talet begagnades denna kyrka af landsförsamlingen ensam, och såsom dess kyrkoherdar särskildt förekomma mera än en från 1300-talet. Staden sjelf har haft tvenne kyrkor, S:t Ægidii och S:t Olai. Den förra, äfven kallad S:t Iliani, som det vill synas, säges 1572 länge hafva stått öde; dess lemningar visas straxt nedanföre Wårfrukyrkan, inom den s. k. Fåfängan. Församlingen hade år 1323 gemensam kyrkoherde med Wårfrusocknen. S:t Olai kyrka, belägen inom staden, i dess norra hälft, var sannolikt den egentliga stadskyrkan; den brann upp 1572. Tvenne stadspastorer nämnas på 1300-talet, de för hela det nuvarande pastoratet gemensamma från föreningens tid; kaplaner i Enköping förekomma från 1593. Om klostret på Tryggön är förut taladt; dess kyrka skall ha hetat S:t Laurentii. Man vill nära prestgården finna spår till ett annat kloster, men skriftliga bevis för dess tillvaro saknas[1]. Möjligen kan vid Wårfrukyrkan ha varit fästad
- ↑ Det Bernhardinerkloster, som man här velat finna, sammanfaller tydligen med Franciskanerklostret på Tryggön: man stödjer sig på ett bref af 1480 af en abbot Stephan, som skrifver
