traktörer och 6 krögare; handtverk och fabriker sysselsatte 71 husbönder med 52 biträden[1].
Nästan alla, som hafva borgarerätt, äfvensom en del tjenstemän, idka jordbruk å den staden tillhörande jord, hvilken mestadels består af svartmylla och sand, till någon del af lera. Den skötes med omsorg, och gifver, enligt 1847 års uppgifter, af p. m. 338 1⁄2 tunnors utsäde, af åtskillig slags spanmål, 1792 tunnors afkastning, och i potatis, af 600 t:rs utsäde, 3000 t:rs afkastning; tillsammans ungefär motsvarande stadsboernas eget behof. Men härtill kommer den nämda på afsättning beräknade produktionen af diverse jordfrukter, särdeles köksvexter, såsom pepparrot, morötter, palsternackor, kål m. m., som i stora qvantiteter utföras till Stockholm, och deröfver äfven utrikes. — Boskapsskötseln synes, att döma af kreaturens antal, vara lika betydande, som för det vida större Upsala. Stadens skogsmark är nästan utan skog, tillförseln af ved är långväga, priset gemenligen högt, och i stigande.
Handeln är nu, i jemnförelse med åkerbruket, temligen ringa; den drifves med kramvaror från Norrköping och Stockholm, hvilka mest afsättas på landsorten; och med säd, viktualier, bränvin och skogsprodukter från landsbygden, äfven den fjärmare, och till afsättning på hufvudstaden. Omsättningen på torsdagarne plär vara betydlig nog. Af marknader har staden tre, den mest besökta i Januari, de andra i Mars och September.
Handtverk och fabriker, egentligen blott till namnet skiljda, äro båda af ringa vigt; de sednare utgöras af en spegelfabrik, 2 repslagerier, 3 urmakerier, och 2 färgerier. Kakelugnsmakeriet har nyligen varit i anseende. Kronans fordna inrättningar på Salpeterholmen synas ha gått ut omkring 1670. På 1740-talet omtalas inom stadens egor flera väderqvarnar, som ej heller alla egt bestånd till vår tid. Deremot äro i sednare åren åter ett tegelbruk och en väderqvarn anlagda, och ännu sednare en ångqvarn
- ↑ På enskildt väg uppgifves för år 1849 antalet af handlande till 9, af handtverkare till 60, alla borgare.
