XV. Utaf the öden och märkwerdigheter som gjort thenna Staden för efterwerlden stor och namnkunnig, wil man nu sluteligen efter årtalet, som the sig tildragit, the förnämsta anföra.
År 1148 om Sommaren hölt Påwens Eugenii III Legat, Cardinalen Nic. Albanensis, i Linköping ett Möte, hwaruti han wille förena Swear och Göthar, som fins emellan woro stridige angående Ärchi-Biskops-walet och Sätet här i Riket, hwilken twist ej förr afgjordes, än år 1162 på thet sätt, at Ärchi-Biskop skulle wäljas af Göthisk Slägt och Upsala i Swea Rike förblifwa thes säte.
År 1251 lät Konung BIRGER här i Domskyrkan Kröna sin Son WALDEMAR til Konung, af tå warande Biskop Lars i Linköping.
År 1388 uphitsade Konung ALBRECHT, sedan han sluppit utur sitt sjuåriga fängelse, Tyskarna emot the Swenska, tå the förre med mord och brand grufweligen framforo samt upbrände och förstörde, så wäl thenne, som flere Städer i Riket.
År 1416 blef Dom-Kyrkan af Ljungeld itänd, wid hwilket tilfälle en del af Staden upbrändes. Samma öde hade Linköping af wådeld år 1546 d. 5 April och d. 18 Maji. Item år 1567 d. 20 Nov. så wäl här, som på flera ställen i ÖsterGötland, och ändteligen af then sidsta branden, som år 1700 d. 30 Jan. genom wåda upkom, hwarigenom hela Staden lades i aska. Hit kan man ock föra then grufweliga Pestilentia, som åren 1291, 1350, 1602 och 1711 grasserad och gjorde Linköpings Stad på Jnwånare til större delen blottad och öde.
År 1544 hölt Konung GUSTAV I. Riksdag i Linköping, under hwilken i synnerhet arbetades på Swenska KrigsMacktens förökande och förbättring.
