then tankan, at Götha eller Geta namnet kommit af thet gamla ordet Gåta, som bemärker yngla eller
mening om Göthernes nämnande efter Odin, eller hans afkomma, wore äfwen thetta, om Götherne under samma namn långt för Odins tid warit bekante: men ehuru flere, och i synnerhet en lärd Engelsman, Robbert Scheringham, de Origine Auglorum Cap. IX. nog wisat, at Geter och Göther (Geti et Gothi) af sednare Scribenter blifwit hållne för ett folk; så finner man likwäl icke, at the så wida bekante utländske Göther, eller Gothi, hwilke, efter flere wapneskiften ändteligen gjort slut på Romerska wäldet, förr, än något efter thenna tid, eller Odins hitkomst, blifwit uti Historierne omtalde. Går man åter til wåra inhemska efterrättelser, så finnes, at tå Odin hitkommit, ett folk bebodt thesse Länder, som blifwit kallade Jotuner, Jotner, eller ock Joter. Woluspa, utom nyare Sagor, lemnar therom nog bewis. Befinnas therjemte, huru lätt thetta ord, blott igenom ett hårdare uttal, kunnat blifwa ifrån Joter ombytt til Goter eller Gauter; så torde man snart blifwa färdig af gifwa wårt Götha namn en högre ålder. Åtminstone kunde man tänka at ”thet är ännu icke så fullkomligen afgjordt, antingen thetta namn af uråldriga tider, och redan för Odins tid, besynnerligen och egenteligen tilhört alla Manhems Jnbyggare, eller ock om thet warit ett särskildt namn för en wiss del af them, såsom nu för tiden.” Thessa äro wår berömlige Historiographi Jacob Wildes ord uti Swenska Statsförfattningarne Cap. 2. §. 35, hwarest thetta jämwäl utförligare finnes afhandladt.
