Eneby och Kisa, i Norr til Tjerstad och Hägerstad, och i Nord-Ost til Oppeby Soknar. En myckenhet små Jnsjöar äro här, och ibland them Erlången then störste, och å Södra sidon innesluter Åsunden en stor del af Soknen, förutan några til henne lydande Byar, som ligga på Norra sidon om Åsunden. Wid Åby Säteri faller en Å uti Sjön, hwarom redan förmält är, och står therwid en Mjöl- och 3 Såg-Qwarnar. Hemmanen i Soknen hafwa til större delen nödtorftig Skog. Jordmån består merendels uti styf Lera på Slättlandet, ther twåsäde brukas, och hwar Helgård högst kan räknas til 7 a 10 tunnor årliget utsäde; men the Sud-Wäst i Soknen, eller then så kallade Skogsbygden, boende hafwa Sand- och Swartmylla, och bruka tredings-säde, emedan utsädet ther är mindre: doch hafwa the sednare tilräckelig Äng och Mulbete: men på Slätbygden är thet rätt skrint och magert. Jemte Åkerbruket och Boskapsskötseln idkar wäl Allmogen ännu Beck och Tjäru-brännande, hwaraf större delen föryttras i Westerwik, och något i Norrköping; men som Skogarna nog äro uti aftagande, så minskas ock bränningen efter hand. Tekn til Jernmalms-strek är på Boda ägor, som med tiden thorde skaffa nytto. En merkwerdig Holme är i Åsunden mellan Åby Säteri och Horns prestegård, Sköt-holmen förr, men nu Silfwer-holmen kallad, på hwilken för 8 år sedan blef funnen en lång Silfwer-kädja med små ringar fästade i hwarandra, och å hwarthera ändan en stor ring. Thes förutan hittades bredewid kädjan några Silfwer-penningar med Arabisk prägel, som ännu är ganska läslig. Af them har Pastor wid Församlingen, Dokt. Anders Schiörling en, och äro uti Sal. Doct. Hinr. Jac. Sivers Sterbhus flere, them han fått i Linköping, ther Bonden, som hittat Kädjan och
