Skogbygden af Lera och någon Sandblandad mylla. Gjöra the i Skogbygden boende sig nytto af Skogen, så äga the på Slätlandet boende stor förmån af sin tilräckeliga åkerjord; althenstund här äro Hemman, wid hwilka årligen sås 12, 16 a 20 tunnor och theröfwer, hwaremot Skogboarne måste åtnöja sig med små Åkerlyckor, och therföre som oftast köpa Säd, hwartil penningar förwärfwas genom Jern, små-smide och kålning. Somlige af them skaffa sig ock penningar för Qwarnstenar, them the bryta uti ett här i Soknen befinteligt Qwarnstens-brott, och sälja så wäl inom som utom Soknen, sedan the them huggit och förfärdigat. Här äro ock Bönder och Torpare i Skogbygden, som med åtskilliga slags Trästolars och starka flätade Korg-sängars förfärdigande årligen förtjena wackra penningar. Thesse så wäl som Slätboen spara jämwäl mången styfwer therigenom, at the plantera Tobak til eget behof. År 1713 uptogs en Jernmalms-Grufwa på Rossla ägor, uti hwilken med mycken drift arbetades til år 1716: men som arbetet icke särdeles lönte mödon, så lemnades hon i långan tid, och giordes ett nytt försök med ett annat malmstrek på Pärstorps ägor, som ej eller wille betala kostnaden; dock brytes nu igen uti bägge Grufworna, och låta Bergs-Männen åtnöja sig med then ringa förmån the hafwa theraf, och smälta malmen uti en Hytta, som the hafwa på Rossla ägor, tit the ock föra then malm, som the bryta uti Hällestad Grufwor: men med tiden thorde Malm fås på närmare håll; emedan god anledning gifwes thertil uti Slumphults Hage. Wore icke wedbristen så stor, så kunde i Soknen ock Alun tilwärkas, af then myckna Alun-skiffer, som på Slätlandet under Matjorden ligger fördold, i synnerhet omkring kyrkan. År 1757 anlades här i Soknen en
