När annan gången rings och jag tig sammankallar,
Så kom, hör HErrans ord och hwad thet tig befaller,
Låt trones rena ljus i hjertat tändas få,
At tu när lifwet sluts må ewig glädje få.
Lägg bort alt skrymteri när tu tin GUD wil tjena,
Så skal tin JEsus tig sin Himmel sidst förläna.
Anno MDCCLVII die XII Decembris.
Å andra sidon står: Fracta est hæc Campana et extra usum posita hinc de novo fusa est Curante Pastore Andrea Gråsten, sumtibus Templi, et Incolarum Anno MDCCLVII. Funecopiæ a Fusore Elia Fries Thoresson.
Här wil berättas, at the Danske en gång skola hafwa afbrändt kyrkon, fast man icke wet säga när thet skedt; dock synes troligast, at thet händt år 1567 eller 1568, tå ÖsterGötland illa blef medfarit af the Danske, som ofta förrut förmält är. Åskan har wäl ock gjort kyrkan skada år 1730 then 21 Julii, tå hon slog ned i kyrkotornet, spräckte Wästra Ekestolphen, och afslog kalkbandet på åtskilliga ställen uti kyrkon, dock itändes hon, GUDI låf! icke, ej eller klockstapeln, som år 1726 then 25 Julii äfwen blifwit skadad af Åske-slag. Innan kyrkan lemnes, wil jag anföra en annotation utur gamla kyrkoboken, hwars innehåll ock ses infördt uti then Swenske Mercurius för år 1758, pag. 22, angående then så kallade Stora- eller Olsmässo-floden, som war så märkelig, at gamle Män, för tretio år sedan, ifrån thensamma räknade sin epocham, så lydande: "År 1649 wid Olavi tid, then 27 Jul. & seq. regnade af Himmelen och jordens källor upwällade, at watnårdror upsprungo, ther förr inga warit. Hwaraf floden blef ej allenast så mäcktig, at qwarnar, dammar, hus, gärdesgårdar 2c. omkull brötes, boskap och mycket folk på wägar, åkrar och ängar
