ömkeligen omkommo; utan ock luften så förgiftig, at träden theraf wissnade bortt och aldrig sedan grönskades; och jorde blef så sjuk, at hon på try år liten eller kärnlös gröda och äring bära kunde. Mjölet räckte icke til: the, som åto, blefwo icke mätte. Af then tunna och watniska spis blef folket grådigt, omåtteligit, swagt och sjukt af durcklopp, at månge dödde af en slem och skröplig sjukdom, som kallades stark-sjukan. Hwilken befrämjades genom owanlig matredning af bark, rötter, kopp, agnar 2c. Then swaga Säden war dock imedlertid så dyr, at en Tunna kostade fem a sex Riksdaler, och thetta begyntes år 1649 och warade in til 1653, tå GUD wälsignade ÖsterGötland med så ömnig äring, at en tunna Säd såldes för 4 Dal. kopparmynt.
Andr. Emundi
P. Forn.
Uti Soknen äro wid 535 Menniskior, som bebo 30 1⁄2 Hemman, af hwilka 5 3⁄4 äro Skatte, 15 1⁄4 Krono, 8 1⁄2 Frälse, och ett Prestegården utan Ränta. Soknens längd är 1⁄2 och thes bredd 3⁄8 mil. I Öster gräntsar hon til Älfwestad, i Söder til Skepsås, i Wäster til Hwarf, och i Norr til Ekbyborna och Lönsås. Någre få af förenämnda Hemman äga litet ung Skog. Jordmån består merendels af Sandjord, som är mycket swekfull theraf, at til Hemmanen är nog Åker, litet Äng och knapt Mulbete. Af gamla Minnesmärken ser man wid Boberga By på twå särskildta ställen twänne upresta Hallar til mer än 5 alnars högd åfwan jord och synes troligt, at the blifwit upreste någon Höfding til åminnelse, som haft sitt hemwist uti Byn, och at Häradet i anseende thertil, at Höfdingen ther bodt, fått sitt namn Boberga Härad. Tekn efter en Sjö, som i
