Ekbyborna, hwilket ock ses uti Munke-annotationer, ther hon kallas Ekeby circa & apud Borna; och theremot kallas Ekeby uti Göstrings Härad Ekeby holawidh, at skiljas åt. Man ser wäl ock uti ett bref af år 1335, at hon kallas Egby; dock har man större fog och skäl at bifalla thet förra, emedan Norr och Söder omkring kyrkan ligger Ekeby by, som har sitt namn af the på ägorna befinteliga Ekar. År 1648 har man ock funnit Stubben af en gammal Ek til 2 och en half famns tjåcklek stå qwar under Gålfwet i kyrkon[1], hwilket nogsamt gifwer tilkänna, at kyrkan rätteligen heter Ekeby; och emedan hon allenast ligger en ottondedels mil i Söder ifrån Sjön Boren[2], så är solklart, at hon therföre kallas Ekeby circa Borna eller Ekbyborna. At säga när kyrkan aldraförst blifwit funderad, thertil gifwes ingen anledning; men af thes tjåcka murar och drygt tiltagna Sten-Torn, som är lika bredt med yrkan, ser man nogsamt, at hon är en af the äldsta i Stiftet. Från grunden är hon upmurad af Kalk- och Gråsten med ett ansenligen högt Torn, hållandes i längden med Altar-Choret 51 alnar til yttre Torn-muren, och i bredden 11 alnar. Från henne til Skeninge räknes en och en half mil; och står hon på krono grund. Altartaflan är ifrån Påwetiden: öfwerst therpå är Frälsaren på korsset afbildad; men midt på Taflan står Mariæ bild med Barnet på armen: til höger är ock ett ståteligit Marie beläte upstäldt, och til wänster then törnekrönte och döde Frälsarens bild uti Marie sköte; af hwilket alt slutes, at kyrkan är Marie helgad.
