nemligen Finsponga Ström, som kommer från Hällestad och faller i Dåwern, och en annan, som drifwer Börgjöls, Lortorps, Börsjö och Ysunda Hammar-Werk, och går i Glan. Skogen är mycket utödd wid Skatte-Hemmanen; men wid Frälse-Hemmanen är ännu ansenlig Skog. Ekar finnas ej många, utan är för Tall, Gran, Björk och Asp här wäxlig Jordmån. Närmast omkring Kyrkan är mäst en hård, hwit och grå Lera, och upåt stora Skogbygden Sand, Ler och något Swartmylla. Wid alla Bonde-Hemman är litet Utsäde, men tilräcklig Äng och Betesmark; dock är här tilfälle wid Måssor och Kärr at upodla mer Åker, och få öfwerflöd på Äng och Mulbete. På Dåfwerstorps ägor hafwa förr warit Grufwor, som blifwit kallade: Garpe, Gettorps, Henne, Abrahams, Ällge och Kettle Grufwor, som ingen wet när the blifwit uptagne; men 1673 års relation förmäler, at brytning i them skedt år 1658. Nu äro the alle öde. På Sätra ägor har ock warit en urminnes gammal Grufwa, som å nyo blifwit uptagen år 1669, men efter 2 års förlopp, ödelagd. På Lortorps- Granstorps och Flasbjörke ägor ses ock ödelagda Grufwor. Nu för tiden bryta Risinge Bergsmän endast uti Storgrufwan och Kärrgrufwan, som äro i Risinge belägne, och gifwa rödbräckt Jernmalm, och uti Tollskeps-grufwan, som ligger i Wånga, och gifwer kallbräckt Jernmalm, efter hwilken the, med then rödbräckte utblandad, få godt Tack-jern. All malmen som brytes förslår dock icke til mer än en enda Bergsmans-Hytta; hwaremot öfrige Allmogen kålar til Bruken, och förer Jern, Plankor och Wed til Norrköping, at therigenom understödja hushållningen, och betala Krono-utskylderna; althenstund Gårdsbruket ej förslår til brödfödan. Fordomdags hafwa här warit
