åtskilliga Bergsmans-Hyttor, såsom wid Lortorp, Granstorp, Börsjö och Hemmingstorp, eller rättare sagt Fall; af hwilka the förre längesedan blifwit ödelagde, men then sidsta eller Fall, som först år 1649 blifwit upbyggd, för några år sedan, tå Hyttelaget lades til Erstorpe Hyttelag, hwilket är urminnes gammalt. Förr har Allmogen hållit nog Getter, hwilkas myckenhet är dock nu ansenligen förminskad, och warda nu i theras ställe Får af godt slag försörgde. Til Soknens stora förmån äro här 5 Mjöl-Qwarnar, som gå Höst och Wår. Allmänne Wägen mellan Norrköping och Örebro går här igenom. Wid pass 3 ottondels mil ifrån Kyrkan ses en ödelagd Swafwelgrufwa. Wid Glan och Näfsjö Ö äro Kalkberg af hwilka brännes til husbehof af the närmast boende, när thet behöfes. Utom the många Sjöar i Soknen äro här ock kosteliga Källor, dels med mineral-watn uti, och dels med annat smakeligit watn. År 1754 förstördes en stor flat Sten, som låg wid Kyrkon på andra små stenar uphögd, hwilken i Hedendomen säkert warit Offer-Sten[1], och i Christendomens början gifwit anledning til at bygga Kyrkan ther hon nu står. Ättebackar med sina Bautastenar och upresta Hallar, äro här många icke långt ifrån Ölstad och Lundby Byar, utom flerestädes, som wittna, at fastän Soknen är mycket bergig och Skogig, så har likwäl här länge i Hedendomen warit Åboer. Många Gårdars namn intyga äfwen thetsamme, hwilka blifwit kallade efter the i Hedendomen brukelige namnen; til exempel: Gomma af Gomar, Gumir eller Gymir, som förmodeligen har sitt ursprung af thet gamla Schytiska ordet Gumi, och
- ↑ Se von Dalins S. R. H. P. I. pag. 178. §. 14.
