borde man nu widlöftigare beskrifwa Landets egenskaper i gemen. Thes belägenhet, fruktbarhet och flera ther befinteliga härligheter; men emedan thetta aldrabätst kan skönjas af hwarje Landsorts besynnerliga beskrifning, så hoppas man, att ingen förtänker oss, at wi beflite oss om then behageliga kortheten, och i thetta Capitel allenast framkomme med följande hastiga anmärkningar. Landets gräntsor, som förrut finnas anteknade, äro så beskaffade, at ÖstGöthen ther innom bor tämmeligen säker för fiendteliga anfall, så wida nödwändiga förswarsmedel och goda anstalter icke fattas. Ty å Östra sidon skyddar Kålmordens stora Berg och Skogar, hwarest en liten magt lätteligen kan hindra en större at framtränga sig. Söder ut är Öster-Sjön med thes farliga Skärgård, som gjör en landstigning både äfwentyrlig och beswärlig. Wästra sidan är betäckt af Holweden och andra Smålands Skogar, swåra at komma igenom, när motwärn gjöres. Wäterns swallande wågor förswara äfwenledes then Nordiska gränstsen. Man har ock orsak at tacka GUD, at sedan Konung GUSTAV then Förste widtog Swerges Krono, sällan någon fiende warit synther inom thessa förmurar; undantagande wid slutet af Konung ERIK then Fiortondes tid, thå de Danske fingo så öfwerhanden, at the år 1567 upbrände Städerna i Landet. Uti Konung JOHAN then Tredjes och the följande Konungars tid har wäl ofta warit krig med Dannemark; dock har fienden aldrig kommit in uto ÖsterGötland. Och hwad angår Konung SIGISMUNDI fegd med sin Fader-Broder Hertig Carl, som wid Stongebro afgjordes, kan thet mer anses för ett inhmskt än utländskt krig; ty han anlände här såsom Landets Konung, och blef i förstone såsom sådan och som en Wän emottagen, til thes han sjelf började fiendteligheter.
