At Ryssarna år 1719 hade så stor framgång med sina Lådjor, at the, liksom Köpmans-skepp, gingo ända up i Norrköpings hamn, utan minsta motstånd, brände up Staden tillika med hela Sjökanten af thet härliga Wikbolandet, är både sant och för Landets Jnwånare än känbart; men tillika mindre underligit, i anseende til Rikets tå warande beklageliga wanmakt, efter Konung CARL then Tolftes fall, och andra tilstötande omständigheter, them man gjör bättre at förbi gå, än påtänka elle omtala. GUD beware oss hädanefter ifrån sådana tider!
Luften här i Landet är sund och hälsosam, wattnet ymnigt och friskt, och årstiderna meredels hwar på sitt sätt behagelige och nyttige. Jordbäfningar, så wida man wet tilbaka, aldrig kände; skadelige ormar sällan sedde; gräshoppor och annan fördärfwelig ohyra ej ofta til någon myckenhet förmärkte.
Om Landets fruktbarhet är tilförene anmärkt, hwad sädeswäxten angår: nu tillägges allenast, at här icke eller är brist på gräswäxt, hwaraf Creaturen, som äro Oxar, Kor, Hästar och Får hafwa tilräckelig födo. J synnerhet har Fåreskötseln, på någon tid, kommit i så godt stånd, at man theraf med skäl kan förmoda sig öfwer alt en bättre Fårart, til Ylle-Fabriquernes stora fördel.
Likaledes är Lander upodladt med Trä- och Krydde-gårdar, icke allenast wid Säterier, Preste- och Stånds-Personers Hemman, hwarest sådane både til prakt och nytto, med mycken kostnad, underhållas; utan ock wid Bondegårdar och små Torpställen Hwarföre ock nu förspörjes en öfwerflödig tilförsel til Städerna, om Sommar- och Höstetiderna, af Trä- och Jord-frukter, jemwäl sådana, som fordomdags för
oss warit okände: och thertil har wår tid lyckeliga
