Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 188 )
1 eller 11⁄2 lispund, men efter berättelse finnas de som väga 3 til 4 lispund. Kroppen liknar en Lake, och skinnet är blåaktigt, mörkstrimigt, utan fjäll. Hufvudet nedtryckt, gapet trubbigt och stort, så at han utan möda kan svälja ansenliga fiskar. Käftarne fullsatte med nästan oräkneliga små, krokiga tänder; hela svalget är skodt med tandkardor. Det är denna stora Roffisken, som i våra gamla Krönikör, säges hafva gifvit Mälaren sit nu varande namn [1], och skall fordom funnits der til myckenhet, men är nu ganska sällsynt; dock är han för nå-
gon
- ↑ Så berättar Sturleson och äfven Johannes Magnus i början af sin historia. Men denna derivation är ej sannolik. Mälaren fordom kallad Laugern, Lougen, äfven Nödingen, har efter min tanka kunnat få sit nu varande namn af gamla ordet Mällum, betyder Emellan (brukas ännu almänt i V. Göthland) Sjön flyter ju emellan 3:ne provincer? I Skåne och Ingelstad-härad vid hafssidan, är et stycke land, en och en half mil långt, som ännu i dag kallas Mälar; ty det ligger emellan höga backar, och hafvet som stiger der up, och nästan årligen skär något utaf landet.
