ra ett så klart vatten [1]. Ehuru i afseende på djupet, märkes ansenlig skilnad i Mälaren, så är deruti en öfverensstämmande likhet, at der stranderne äro skarpe och brante, är sjön utmed dem brådjup. Tvärtom hvaräst stranderne äro långsluttande. Det är tydeligt, at sjöns yta icke altid är lika hög, utan än faller, än stiger den samma efter årstider, väderlek och flere omständigheter. Mälarens botten, har emot utloppen, ganska ringa lutning, och bottens sänkning är ganska skiljaktig. — Stundom inträffar, at Östersjön stiger så högt, at strömmen går tilbaka under Norrbro här i Stockholm. Detta kan hända när starkt västan väder länge blåst förut [2].
Vatnets blomning, härrörer dels af Tallars och Granars frö-mjöl, dels af fina Confervæ och andre små vatten-
