örter. Det illa luktande, hårlika, gröna och slippriga ämne, som finnes sommartiden, särdeles vid stranderne, är Vattenglungan eller Stadan [1], hvilken under varmaste årstiden upflyter i grunda vatten, och färgar dem, men nattetid sjunker åter til botten. Så länge denna grönska varar, skyr folket merendels at hämta vatten til hushållsbehof.
Underliga figurer, härkommande af condenserade dunster, ångor och vapeurer, eller af väder som genom underjordiska gångar utbryta, hafva gifvit de enfaldige anledning, at föreställa sig sjö-fruar, sjöspöken och dylikt mera.
Smärre sjöar, finnas på flere ställen omkring Mälaren, hvilka skaffa de omkringboende betydeliga fördelar. Jag ville kunna upnämna dem och deras märkvärdigheter; men om Svenska Vatten-Riket saknas ännu så många uplysningar. Nu får jag endast nämna, at i Mälarens granskap finnas äfven Tvåbottniga Sjöar, på åt-
- ↑ Byssus, Flos aquæ.
