Hoppa till innehållet

Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 40 )

ning utdelas emot god betalning. Under den lilla bron, hade omtankan inrättat Nors-verkar, och en hop Nors skall här om våren kunna fångas.

När vi hunnit genom sundet, öpnade sig en behagelig Vik inåt Torsens Kyrka. Förbi Stallarholmen blef passagen sedan så mycket vackrare, som den stora Sela-ön [1] stötte nära intil på ena sidan, och fasta landet å den andra. De låga stranderne, af en liflig grönska, här och der prydde antingen med skogslunder eller med bouquetter af trän, små landtgårdar, bland hvilka Stenfasta utmärkes, gula sädesfält, Yttersela Kyrkan - - alt detta skaffade ögat den nögdaste utsigt.

Hela morgonstunden hade vädret varit lugnt, luften blid, himmelen något mulen. Det rägnade, när vi anlände fram åt Vaxängskären; men vi hade knapt flutit förbi de små holmarne, när solen på en gång bröt fram, colorerade skyarne, skingrade molnen, uplyste firmamentet och utbredde öfver alt sina välgörande strålar.

O ciel
  1. Den sträcker sig til åtskillige fjärdar.