nuftig och omtänksam förfarenhet lemnar dem vitsord.
Vatnets quantitet, jämförd med tiden på hvilken det både kom och aflopp, kan gifva någon grund at uräkna dess kraft. Sjelfva Vattucolumnens tyngd torde varit tilräckelig, at på många ställen krossa Jord-skorpan, der den varit på något sätt iholig.
Om man ock icke skulle medgifva, at jämväl jordbäfningar under samma tid existerat: så synes ändock mera styrka til jordklotets ändring tilsammanstött, än alle particuliere orsaker successive äga.
Hvad särskildte vattufloder kunnat uträtta, synes kunna gifva någon idée om denna almänna flodens verkan.
I Fahlun förde et skyfall år 1656 inom några timar bårt hisekligen höga slagg-varp, och gjorde väg derigenom. Scheuchzer i sin Orographia Helvetiæ[1] har många sådana exempel. Det var en liten Å eller rinnande vatten, som år 1618 tog bårt stödet undan Bärget Conto i Graupündten, stjelpte det öfverända, dränkte staden Plurs och formerade en Sjö i stället.
Vid den förstöring Gaulan i Nordenfjelske Norrige år 1634 orsakade, gingo
- ↑ p. 127. s.
