na, som efter den belägenhet jag äger i Fritänkares skrifter, jag ännu näppeligen funnit någon sannskyldig decouvert i Naturen af sådant folk vara gjord, eller til vettenskapens förkofring använd.
§. 89. Vattuminsknings satsen medgifves på prof, at visa dess orimlighet genom den ena frågan, hvart det försvundna vatnet tagit vägen?
Det torde tyckas, at jag redan varit nog vidlöftig at undersöka de grunder och skäl, hvarpå Vattuminsknings satsen hos oss blifvit fotad. Jag förmodar ock, om annars jag icke altför mycket bedrager mig sjelf, at redan tilräckeligen är bevist, det de icke hålla strek, och at Naturens åberopade vitnesbörder för vattuminskningen, endels äro tvetydige, endels uppenbarligen tala deremot. Men at sanningen måtte så mycket klarare lysa fram, så låt oss nu på et ögnableck glömma bårt altsammans: Låt oss anse alt hvad sagt är, för så små och lätta tvifvelsmål, som på en huj kunna blåsas bårt, för så svaga inkast, som Hr. Cancellie Råd Dalins gensägares blifva i hans händer och för hans qvicka penna i Företalet til andra delen af hans Historia. Låt oss i stället, på prof, medgifva vattuminsknings satsen i hela sin vidd, och med alla sina omständigheter. Låt oss gå längre i vår benägenhet emot samma sats, och sätta
