Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


§. 90. Om Vatnet kunnat försvinna genom utdunstning.

Somlige förklara denna minskningen genom utdunstning. De mena utantvifvel, at vattudunsterne kunna blifva så fina, at de komma at stå högst i Atmosphæren, eller at utgöra den högsta delen deraf. Sedan tyckes det vara lätt händt, at de så småningom spridas ut och stanna i den stora vidd der jordklotet fullbordar sit årliga omlopp omkring Solen i det planetariska systemet, på samma sätt kanske, som Cometsvansarne utvisa, at en hop dunster skilja sig ifrån deras kroppar, och förmodeligen aldrig komma tilbaka igen. Herr Maillet tror, at sådana dunster sedan råka inom andra Himmelska kroppars atmosphære, och falla der under deras högsta afstånd från Solen, ned igen i rägn: och så periodiquement komma en gång tilbaka på vår jord, efter hans besynnerliga theorie om vårt planetariska systeme.

Utan min påminnelse lärer hvar och en, som har aldrig så liten kunskap i Naturen, lätteligen finna, at detta är en ogrundad, och med ingen sannolikhet bestyrkt gissning. Den är också i sjelfva verket stridande emot de tyngdens och projections lagar, hvarefter Himmelska kropparnas rörelser rätta sig. Comet-