på, huruvida Hafsvatnet kunnat formera de ojämnheter, som på jordklotet finnas. At påstå, det sedimentet lagt sig jämt öfver alt, och högt hela jord-skorpan til ¼ mil; det vore det samma, som at påstå, det jorden öfver alt ännu stode ¼ mil under vatten. Och om man ändock på något obegripeligt sätt, skulle få en sådan superficies, som jorden nu äger; så skulle likafullt, i anseende til proportionen emellan Hafvets nu varande högsta djup och sjelfva Vattuminsknings Hafvet, knapt mera än 1⁄80del af hela sediment-massan kunnat stanna i ojämnheter under Hafsbrynet; ty tager jag Hafs-diupet til 500 alnar, så svarar det mot 1⁄20del af det försvundna vatnets djuplek. Taga nu de undervatniska högderne hälften bårt af samma djup, så göra de 1⁄40del af hela sedimentet, hvilken efter halfparten af det supponerade minsknings-hafvets rymd verkeligen befinnes vara land, och ike mera än hälften Haf, måste slås til 1⁄80del, som icke gör något särdeles afslag i min conclusion. Enda utvägen skulle synas vara, om man ville supponera hälften af jordbrynet, som nu täckes med vatten, så mycket djupare, som svarar både emot dess sediment til ¼ mil, och det som af torra jordens rymds sediment på samma rymd saknas, samt dessutan det öfverskottet, som genom en sådan tilökning, efter alt vatnet måste anses för lika fruktbart, skulle komma; och sedan vräka huru man kunde altsammans uti en sådan afgrund. Men på
