Hoppa till innehållet

Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/272

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Register.

Noach, en Spanior 50. des familie allena angår Syndafloden efter Telliamed 34.

Norden, Vattuminsknings inskräkn. dertil 28.

Nordfjälls vatnets högd öfver hafvet 46. derifrån Öster Dal-älfven 46. Norige, der ej uplandningar 118.

Nylöse 243.

O.

Oby flod i Asien 100.

Odensjö 242.

Öar nya, bevis til Vattum. 32. genom jordbäfn. förorsak. 122.

Öar: Antiparos 164. Ålöen i Pargas 198. Bardsey-island 234. Creta 122. 164. Delos eller Rhene 122, Delta 142, Guadeloupe 151, Körn 19. Kimito 223, Milo 122, Nacuria 199, Öland 20. 22, Parus 199, Oreades 141, Pettu 222, Stapodia 122.

Ölands bärgens ursprung under Sargazo 22.

Öretorps kalkbrott kommer med Fläke-grafven öfverens 20.

Öster-sjöns forna högd efter Hjärnes mening 9. 80. Swedenborgs 80. mögelig, om den fordom varit en Insjö 40. vatuhögds variation 67.

Omar Ebn Elaas, des Canal imellan Suez och Cairo 43.

Omberg 20.

Otters voyage 95.

Ovidius ej trodt absolut Vattum. 4.

P.

Palestina det allerfolkrikaste land, öde sedan Jerusalems förstöring 94.

Pargas kalksten är spat 198.

Pariska och annan Grekisk marmor är kalkspat 199.

Patriarchernas långa lifstid, huru den förklaras 51.

Pechea, gamla Grek. alnen, lika med Svenska 109.

Petræ parasiticæ 21. 164. derom ransakes och dömes 193-199.

Petrefacta i Bohus, Rättvig, Dalarna 18. bäddingar deraf i Bankar och bärg bevis til Vattum. hos Telliamed. 32. icke genom hafsvatnets vanliga verkan ditkomne 41. uti spat, rart 199, finnas i spat i Rättvig, ej i Finland eller i Anders-bärgen 199. uti urqueds hvarf. 180. äro växters och djurs stenhårdade quarlefvor 172. historien derom 172. hos de gamle bevis til hafsflyttn. 172. hålles för quarlefvor efter syndafloden 173. Lusus naturæ 173. för at vara i skapelsen tilkomne 173. 180. antingen af Syndafl. eller Vattum. 174. vissa slag oförnekl. af Syndafl. 177.

Petrofilex isprängd i kalkspat 200.

Pettu-ö i Bjerno 222.

Peysonells rön 151.

Philosophiska Secter, på hvad grund de vinna anhängare 27.