Hoppa till innehållet

Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

155.000 år gammalt; men vårt Fädernesland äger bärg, som otvifvelakteligen äro ännu långt högre; täkte med en ständig snö; sådane som ock månge i Norige finnas. Nu har Herr Condamine i sin Journal[1] och jämväl i sin Mesure[2] gifvit vid handen, at det befinnes med säkerhet omkring Æquatorn, at Snön förblifver osmält vid en absolut bärgshögd af 2440 Franska toises vid pass; skulle sådant få lämpas til vårt climat, efter den tanka Archiat. Linnæus synes hysa[3], så måste våra Snö-fjällar skjuta sig öfver 7000 alnar högt up. Men om man ock skulle på det kalla Climatets räkning slå af 1000 alnar dertil; så blifver dock en högd qvar, som visar, at de icke på mindre än 2400 Secler kunnat blifva danade.

Pico på Teneriffa, som hållits före vara det högsta bärg i gamla Verlden, och tros äga öfver 6000 alnars lodrätt högd, tyckes ändock icke komma up emot Ararat, efter Tourneforts beskrifning[4]; hvilket, på ofvannämde fundament, om Tournefort gissar rätt, at hälften deraf är täckt med evig snö, vore det högsta bärg i Verlden, och skulle stiga inemot 15.000 alnar.

Med mera säkerhet äre vi underrättade om de Americanska bärgens högd; hvarom berättas[5], at Charaçon, hvarpå de Franske Mathematici hafva varit, är 2470 Franska toises högt öfver vattubrynen, och

  1. l. c.
  2. p. 54.
  3. Amoen. Acad. p. 447. sq.
  4. Voy. Tom III. lett. XIX.
  5. Condamine Introd. Hist. p. 48; Mesure des 3 prem. deg. p. 56.