emellan a och d ej kunnat mätas, efter Rik Nils bränt utur stenen hela stycket til d, som går 3 2⁄5 fot djupare, än det med a betecknade stället, hvilket här upritade stycke altså måste varit bårta 168 år för än mätningen skedde. Deraf följer jämväl, at vatnet, då han brände, åtminstone gått 2 fot lägre än C.b.D. Ty Rik Nils lärer icke kunnat bränna under vatnet. Ovisst är ock, om han just passat lägsta vatten. Nu säges väl, at vatnet ägt vid mätningen sin medelmåttiga högd; men, efter det ofta om sommaren är lägre, än stundom vintertiden, och icke något mått är angifvit; så får man lof, om man vil vara rätt säker för vilfarelse, at admittera, det då kunnat vara lägsta Vatten; lika som ock, at vid bränningen kunnat vara högt Vatten. Nu har man säkra rön, at Vattuhögden i Östersjön varierar 3 fot, och torde det äfven ibland gå til fyra; på hvilken händelse hela måttet skulle absorberas, på litet öfver en fot när, som ock, tör hända, när alt går omkring, torde kunna afskrifas, under titel af error calculi.
Dock med alt detta må vara huru det vil; så blifver ändock fast, at på menighetens fråsägner och Skälstenar icke kan byggas, när det kommer an på den granlaga och nogräknade visshet, som i detta ämne fordras.
