4. Och han lade sig när Hagar; och hon wardt hafwande: tå hon nu såg, at hon war hafwande, föraktade hon sin fru.
5. Tå sade Sarai til Abram: Tu gör orätt emot mig: Jag hafwer lagt min tjensteqwinna när tig; nu efter hon ser at hon är hafwande worden, måste jag ringa aktad warda för henne: HERren dömme emellan mig och tig.
6. Men Abram sade til Sarai: Si, tin tjensteqwinna är under titt wåld; gör med henne som tig täckes. Tå nu Sarai wille späka henne, flydde hon ifrå henne.
7. Men HERrans Ängel fann henne wid en wattubrunn i öknen, nämligen, wid then brunnen, som är på then wägen til Sur;
8. Och sade til henne: Hagar, Sarais tjensteqwinna, hwadan kommer tu? Eller hwart will tu? Hon sade: Jag hafwer flytt ifrå min fru Sarai.
9. Och HERrans Ängel sade til henne: Wänd om til tin fru igen, och ödmjuka tig under hennes hand.
10. Och HERrans Ängel sade til henne: Jag skal så föröka tin säd, at för stor myckenhet skal hon icke kunna räknas.
11. Yttermera sade HERrans Ängel til henne: Si, tu är hafwande worden, och skal föda en son; hans namn skal tu kalla Ismael, therföre, at HERren hafwer sett tin wedermöda.
12. Han skal wara en grym man; hans hand emot hwar man, och hwars mans hand emot honom; och han skal bo emot alla sina bröder.
13. Och hon kallade HERrans namn, som talade med henne: Tu, Gud, ser mig; ty hon sade: Wisserligen hafwer jag här sett ryggen på honom, som mig ser.
14. Therföre kallade hon brunnen en brunn then Lefwandes, som mig ser; hwilken är emellan Kades och Bared.
15. Och Hagar födde Abram en son; och Abram kallade then sonen, som Hagar födde honom, Ismael.
16. Och Abram war sex och åttatio år gammal, tå Hagar födde honom Ismael.
17. Capitel.
Tå nu Abram nio och niotio år gammal war, syntes honom HERren, och sade til honom: Jag är Gud alsmägtig: wandra för mig, och war fullkomlig.
2. Och jag skal göra mitt förbund emellan mig och tig, och jag skal föröka tig storligen.
3. Och Abram föll på sitt ansikte; och Gud talade yttermera med honom och sade:
4. Si, jag äret, och hafwer mitt förbund med tig; och tu skal warda en fader för mycket folk.
5. Therföre skall tu icke mer heta Abram, utan Abraham skal wara titt namn; ty jag hafwer gjort tig til en fader för mycket folk.
6. Och skal göra tig ganska mycket fruktsam, och skal göra folk af tig; skola ock Konungar komma af tig.
7. Och jag wil göra mitt förbund emellan mig och tig, och tin säd efter tig, i theras afkommande, at thet skall wara et ewigt förbund, så at jag skal wara tin Gud, och tin säds efter tig.
8. Och skal gifwa tig, och tin säd efter tig, thet land ther du en främling uti är, nemligen, thet hela landet Canaan, til ewig besittning; och skal wara theras Gud.
9. Och Gud sade yttermera til Abraham: Så håll nu mitt förbund, tu, och tin säd efter tig, i theras afkommande.
10. Och thetta är förbundet, som I hålla skolen emellan mig och tig, och tin säd efter tig: Alt thet mankön ibland eder är, skall omskäras.
11. Men I skolen omskära edert kötts förhud: thet samma skal wara et tekn til förbundet emellan mig och eder.
12. Hwart och et piltebarn, tå thet är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommande: sammalunda hwar och en tjenare, hemma född eller köpt, eller eljes främmande, och icke af eder säd är.
13. Och så skal mitt förbund wara på edert kött til et ewigt förbund.
14. Och hwar något piltebarn icke warder omskuret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, therföre at han mitt förbund icke hållit hafwer.
15. Och Gud sade åter til Abraham:
