Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
Cap. 17. 18.15
1. Mose Bok.

Tin hustru Sarai skal tu icke mer kalla Sarai; utan Sara skal wara hennes namn.

16. Ty jag skal wälsigna henne; och af henne skal jag gifwa tig en son, hwilken jag skal wälsigna; och folk skola warda af honom, och Konungar öfwer mycket folk.

17. Tå föll Abraham på sitt ansikte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son; och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

18. Och Abraham sade til Gud: Ack, at dock Ismael måtte få lefwa för tig.

19. Tå sade Gud: Ja, Sara tin hustru skal föda tig en son, hwilken tu skal kalla Isaac; ty med honom skal jag uprätta mitt ewiga förbund, och med hans säd efter honom.

20. Ther til hafwer jag och bönhört tig om Ismael: si, jag hafwer wälsignat honom, och skal göra honom fruktsam, och föröka honom ganska storligen: tolf förstar skal han föda; och jag skal göra honom til mycket folk.

21. Men mitt förbund skal jag uprätta med Isaac, then Sara tig föda skal, på thenna tiden åt året.

22. Och som talet wardt ändadt, for Gud up ifrån Abraham.

23. Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och alt thet mankön war i hans hus, och omskar förhuden på theras kött, strax på samma dagen, som Gud honom sagt hade.

24. Och Abraham war nio och niotio år gammal, tå han omskar förhuden på sitt kött.

25. Men Ismael hans son war tretton år gammal, Tå hans kötts förhud omskuren wardt.

26. Alt på en dag wordo the alle omskurne, Abraham och hans son Ismael;

27. Och alt thet mankön war i hans hus, både hemfödde tjenare och köpte, och eljes främmande; alle wordo the omskurne med honom.

18. Capitel.

Och HERren syntes honom i then lunden Mamre, ther han satt wid sin tjälls dör, tå hetast war på dagen.

2. Och som han uplyfte sina ögon och såg, tå stodo tre män för honom. Och tå han såg them, lopp han emot them frå sin tjälls dör, och bugade sig ned på jorden,

3. Och sade: HErre, hafwer jag funnit nåd för tina ögon, så gack icke fram om tin tjenare.

4. Man wil hemta eder litet af watn, och twå edra fötter; och hwiler eder under träet.

5. Och jag wil lägga för eder et stycke bröd, at I wederqwicken edra hjertan: sedan gån I tå fram bättre; förty therföre ären I komne til eder tjenare. The sade: Gör som tu hafwer sagt.

6. Abraham skyndade sig in i tjället til Sara, och sade henne: Skynda tig, och blanda tre mått semlomjöl, och baka kakor.

7. Men han lopp bort til boskapen, och tog en god späd kalf, och fick drängen; han skyndade sig, och tilredde thet.

8. Och han tog fram smör och mjölk, och af kalfwen, som han tilredt hade, och satte för them, och gick fram för them under träet; och the åto.

9. Tå sade the til honom: Hwar är tin hustru Sara? Han swarade: Ther inne i tjället.

10. Han sade: När jag igenkommer til tig, om man lefwer, si, så skal Sara tin hustru hafwa en son. Thetta hörde Sara ther hon stod bak tjälldören.

11. Och the woro, både Abraham och Sara, gamle och wäl til ålders komne, så at Sara nu icke mer hade som qwinnor pläga hafwa.

12. Therföre log hon wid sig sjelf, och sade: Nu jag gammal är, och min herre theslikes ålderstigen, skal jag ännu gifwa mig til lusta?

13. Tå sade HERren til Abraham: Hwi log Sara, sägande: Menar tu, at thet kan wara, at jag ännu föda skal, så gammal som jag är?

14. Mån HERranom något wara omöjligt? I sinom tid wil jag komma til tig igen, om man lefwer, och tå skal Sara hafwa en son.

15. Tå nekade Sara, och sade: Jag