Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


hafwer wärfwat mitt ärende. De swarade: Säg.

34. Han sade: Jag är Abrahams tjenare.

35. Och HERren hafwer rikeliga wälsignat min herra, och han är stor worden, och han hafwer gifwit honom får och fä, silfwer och guld, tjenare och tjenarinnor, camelar och åsnar.

36. Dertill hafwer Sara, mins herras hustru, födt minom herra en son i sinom ålderdom; honom hafwer han gifwit allt det han hafwer.

37. Och min herre hafwer tagit en ed af mig, och sagt: Du skall icke taga minom sone någon hustru af de Cananeers döttrar, i hwilkas land jag bor;

38. Utan far bort till mins faders hus, och till mina slägt, tag der minom sons hustru.

39. Men jag sade till min herra: Huru? Om qwinnan icke will följa mig?

40. Då sade han till mig: HERren, för hwilkom jag wandrar, warder sändandes sin Ängel med dig, och skall göra din wäg lyckosam, så att du skall taga minom sons hustru af mine slägt och mins faders huse.

41. Då skall du wara min ed qwitt, när du kommer till mina slägt; gifwa de dig icke, så äst du min ed qwitt.

42. Så kom jag i dag till brunnen, och sade: HERre, mins herras Abrahams Gud, hafwer du gjort min wäg lyckosam, den jag nu reser;

43. Si, så står jag här wid wattubrunnen. När nu en jungfru kommer härut till att taga watten, och jag säger till henne: Gif mig litet watten att dricka af dine kruko;

44. Och hon warder sägandes: Drick du; jag will ock wattna dina camelar; det är den qwinna, som HERren hafwer beskärt mins herras sone.

45. Förra än jag nu sådana ord utsagt hade i mino hjerta, si, då kom Rebecka ut med ene kruko på sine axel, och gick ned åt brunnen till att taga watten. Då sade jag till henne: Gif mig dricka.

46. Och hon tog snarliga krukona af sine axel, och sade: Drick, dina camelar will jag ock wattna. Så drack jag, och hon wattnade också camelarna.

47. Och jag frågade henne, och sade henne: Hwars dotter äst du? Hon swarade: Jag är Bethuels dotter, Nahors sons, som Milca honom födt hafwer. Då hängde jag ett ännespann på hennes anlete, och armringar öfwer hennes händer;

48. Och böjde mig neder, och bad till HERran, och lofwade HERran, mins herras Abrahams Gud, som mig hade fört rätta wägen, att jag skulle taga till hans son mins herras broders dotter.

49. Om I nu ären de, som bewisen minom herra barmhertighet och sanning, så säger mig det; hwar ock icke, så säger mig ock det; att jag wänder mig antingen till den högra sidona, eller till den wenstra.

50. Då swarade Laban och Bethuel och sade: Det är utgånget af HERranom, derföre funne wi intet säga dig emot, hwarken ondt eller godt.

51. Der är Rebecka för dig, tag henne, och far din wäg, att hon blifwer dins herras sons hustru, som HERren sagt hafwer.

52. Då Abrahams tjenare hörde deßa ord, bugade han sig till jordena för HERranom;

53. Och tog fram silfwer och gyldene klenodier och kläder, och gaf dem Rebecka; men hennes broder och moder gaf han örter.

54. Då åt han och drack samt med männerna, som med honom woro, och blefwo der öfwer nattena. Om morgonen stod han upp, och sade: Låter mig fara till min herra.

55. Men hennes broder och moder sade: Låt dock blifwa pigona wid tio dagar när oß; sedan skall du fara.

56. Då sade han till dem: Förhåller mig icke; förty HERren hafwer gjort min wäg lyckosam: Släpper mig, att jag far till min herra.

57. Då sade de: Låter oß kalla pigona, och fråga, hwad hon säger dertill.

58. Och de kallade Rebecka, och sade till henne: Will du fara med denne mannenom? Hon swarade: Ja, jag will med honom.

59. Så läto de Rebecka sina syster fara med hennes ammo, och Abrahams tjenare, och hans följare.