Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


taga minom sone der hustru.

8. Hwar nu qwinnan dig icke följa will, så äst du qwitt denna ed: Allenast låt icke min son komma dit igen.

9. Då lade tjenaren sina hand under Abrahams sins herras länd, och swor honom häruppå.

10. Så tog tjenaren tio camelar, af sins herras camelar, och drog åstad, och hade med sig af allahanda sins herras håfwor, och war uppe, och for till Mesopotamien till Nahors stad.

11. Der lät han camelarna blifwa utanför stadenom, wid en wattubrunn, om aftonen då qwinnfolken plägade der komma och taga watten;

12. Och sade: HERre, mins herras Abrahams Gud, kom i dag emot mig, och gör barmhertighet med minom herra Abraham.

13. Si, jag står här när wattubrunnenom, och deras döttrar, som bo i denna stad, warda här utkommande till att taga watten.

14. Hwar nu någon piga kommer, och jag säger till henne: Håll hit dina kruko, och låt mig dricka, och hon säger: Drick, jag will ock gifwa dina camelar dricka, att hon är den samma, som du hafwer beskärt dinom tjenare Isaac, och att han derpå må förstå, att du hafwer gjort barmhertighet med minom herra.

15. Och förra än han uttalat hade, si, Rebecka, Bethuels dotter, kom ut, hwilken är Milcas son, den Nahors, Abrahams broders, hustru war; hon bar ena kruko på axlarna.

16. Och hon war en ganska dägelig piga under ansigtet, och war ännu jungfru, och ingen man hade känt henne: Hon kom ned tilll brunnen, och fyllde krukona, och wille gå hem igen.

17. Då lopp tjenaren emot henne, och sade: Låt mig dricka något litet watten af dine kruko.

18. Och hon sade: Drick, min herre: Och straxt tog hon krukona ned på sina hand, och gaf honom dricka.

19. Och då hon hade gifwit honom dricka, sade hon: Jag will och ösa watten åt dina kameler, tilldeß att de få alle dricka.

20. Och hon slog straxt wattnet utu krukone i hoen, och lopp åter till brunnen till att ösa, och wattnade alla hans camelar.

21. Men mannen undrade på henne, och och war stilla, tilldeß han kunde få weta, om HERren hade gjort hans resa lyckosam, eller ej.

22. Då nu alle camelarna hade druckit, tog han fram ett gyldene ännespann, wägandes en half sikel, och twå armringar till hennes händer, wägande tio siklar guld;

23. Och sade: Min dotter, hwem hörer du till? Säg mig dock det: Hafwe wi ock rum till att få herberge i dins faders huse?

24. Hon sade till honom: Jag är Bethuels dotter, Milcas sons, som hon hafwer födt Nahor.

25. Och hon sade ytterligare till honom: Är ock så mycket halm och foder när oß, och rum nog till herberge.

26. Då böjde mannen sig ned, och bad till HERran,

27. Och sade: Lofwad ware HERren, mins herras Abrahams Gud, som icke hafwer tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra; förty HERren hafwer fört mig den rätta wägen till mins herras broders hus.

28. Och pigan lopp, och sade allt detta i sine moders huse.

29. Och Rebecka hade en broder, som het Laban: Och Laban lopp ut till mannen wid brunnen.

30. Och när han såg ännespannet och armringarna i sine systers händer, och hörde Rebeckas sine systers ord, att hon sade: Så hafwer mannen sagt mig; kom han till mannen; och si, han stod när camelarna wid brunnen;

31. Och sade: Kom härin, du HERrans wälsignade, hwi står du härute? Jag hafwer rymt huset, och gjort rum för camelarna.

32. Så hade han mannen in i huset, och lade af camelarna, och gaf dem halm och foder, och watten till att twå hans fötter, och männernas, som med honom woro,

33. Och satte mat för honom. Då sade han: Jag will icke äta, förra än jag