ock min wälsignelse bort; och sade: Hafwer du ingen wälsignelse behållit för mig?
37. Isaac swarade, och sade till honom: Jag hafwer satt honom till en herre öfwer dig, och alla hans bröder hafwer jag gjort honom till tjenare; med korn och win hafwer jag försett honom: Hwad skall jag dock nu göra dig, min son?
38. Esau sade till sin fader: Hafwer du då icke utan ena wälsignelse, min fader? Wälsigna mig ock, min fader! och hof upp sina röst och gret.
39. Då swarade Isaac hans fader, och sade till honom: Si, en fet honing skall du hafwa på jordene, och af himmelens dagg ofwanefter.
40. Med ditt swärd skall du nära dig, och skall tjena dinom broder: Och det skall ske, att du skall ock warda en herre, och rifwa hans ok af dinom halse.
41. Och Esau wardt wred uppå Jacob, för wälsignelsens skull, der hans fader honom med wälsignat hade, och sade i sitt hjerta: Den tiden warder snart kommandes, att min fader måste få sorg; ty jag will dräpa min broder Jacob.
42. Då wardt Rebecka sagdt om deßa hennes större sons Esau ord; och sände bort och lät kalla sin mindre son Jacob, och sade till honoom: Si, din broder Esau hotar dig, att han will dräpa dig.
43. Och hör nu mina röst, min son, gör dig redo, och fly till min broder Laban i Haran.
44. Och blif en tid lång när honom, tilldeß dins broders grymhet återwänder,
45. Och tilldeß hans wrede wändes ifrå dig, och förgäter det du honom gjort hafwer; så will jag sedan sända, och låta hemta dig dädan: Hwi skulle jag mista eder båda på en dag?
46. Och Rebecka sade till Isaac: Mig ledes wid att lefwa, för Hets döttrars skull: Om Jacob tager hustru af Hets döttrar, hwilka äro såsom deßa landens döttrar, efter hwad skall jag lefwa?
Capitel 28.
Jacobs flykt, stege, löfte.
1. Då kallade Isaac sin son Jacob, och wälsignade honom, och böd honom, och sade till honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar;
2. Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien till Bethuels dins moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders döttrar.
3. Men allsmägtig Gud wälsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så att du warder en skare med folk.
4. Och gifwe dig Abrahams wälsignelse, dig och dine säd med dig; att du må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham gifwit hafwer.
5. Så skiljde Isaac Jacob ifrå sig, att han for in i Mesopotamien till Laban, Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esau moder war.
6. När nu Esau såg, att Isaac hade wälsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, att han skulle der taga sig hustru; och att sedan han honom wälsignat hade, böd han honom, och sade: Du skall ingen hustru taga af Canaans döttrar;
7. Och att Jacob war sinom fader och moder lydig, och for in i Mesopotamien;
8. Såg ock, att Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar;
9. Gick han bort till Ismael, och tog, utöfwer de hustrur han tillförene hade, Mahalath, Ismaels, Abrahams sons, dotter, Rebajoths syster, till hustru.
10. Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste till Haran;
11. Och kom på ett rum, der blef han öfwer nattena; förty solen war bärgad: Och han tog en sten der på rummena, och lade honom under sitt hufwud, och lade sig i samma rum till att sofwa.
12. Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på honom tog upp i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå upp och neder.
13. Och HERren stod der öfwerst uppå, och sade: Jag är HERren, Abrahams dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger upå, skall jag gifwa dig och dine säd.
14. Och din säd skall warda såsom stoftet på jordene; och du skall warda utspridder, westerut, österut, norrut, och söderut, och genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene warda wälsignade.
